Tänk om vi hade 400 år gamla YouTube-klipp på våra förfäder!
Vet dina närstående vad du skulle önska hände med ditt internetliv, om något skulle gå riktigt, riktigt snett? Vet de hur de ska agera? Vad händer med dina 4000 flickr-bilder om du skulle råka ut för en olycka och trilla av pinn? Vet någon dina inloggningsuppgifter? Vet dina släktingar om att de måste betala domänavgiften en gång per år för att din blogg ska finnas kvar?
Samtalet om Döden och Internet på Sweden social webb camp som jag deltog i helgen på Tjärö nere i Blekinge innehöll inte bara några av de mest spännande frågorna om framtiden, det var också ett av de bästa konferensliknande möten jag bevittnat (nej, jag deltog inte själv aktivt). Samtal mer än föreläsning. Och ingen talade i mun på den andre. Dessutom hade vi fantastiskt roligt under tiden.
När våra äldre dör idag är det för de flesta ingen tvekan om att vi bevarar de fotoalbum och brev de lämnar efter sig. De ger en källa för att knyta historiska personliga band. Kanske också få en djupare inblick i deras liv. Förstå hur de levde, förstå tiden.
Men idag finns de flesta brev och fotoalbum på internet. Många tusentals fler än de min gamla mormor någonsin hann skriva eller vara med på under sin livstid.
Och inte skulle jag vilja vara den som sorterar ut de privata, viktiga mejlen från de tusentals strunttexter som man genom åren hunnit skicka. Inte heller skulle jag vilja vara de efterlevande som tvingas ta beslutet om min blogg ska finnas kvar för alla för evigt. Eller för den delen leta upp alla de platser på internet där jag skapat en inloggning och gjort ett avtryck. Det låter sig givetvis inte heller göras. (På några platser kommer jag nog inte ens in själv längre.)
Vid ett tillfälla kanske vi får en internetidentitet, kopplad direkt till vår person. Som ett personnummer. Då löser sig många av frågorna. Men vi vill ju fortfarande kunna vara anonyma på internet. Eller?
Och när kommer en tjänst som tar hand om de här frågorna åt oss? En attraktiv, lättanvänd tjänst som vi kan lita på att den fungerar (samt använder dokument- och bildformat som håller för framtiden). Eller en tjänst där vi tryggt och säkert kan förvara våra internettestamenten. Som ser till att de avtryck vi gjort förvaltas för framtiden enligt vår egen önskan.
Hur länge vill man ha en död person bland sina kontakter på Facebook? Ska ”den döde” kunna skriva ett sista farväl? En hälsning i eget namn, till alla dem man har haft kontakt med. ”Det är med sorg i hjärtat vi blir tvungna att meddela att Per måndagen den 24 augusti 2004 gick bort från oss. Vi i familjen bistår härmed hans önskan att tacka alla vänner och bekanta för den fina tid han fick bland er,” kanske?
Vem blir först att kommentera? Hur länge ska det få ligga kvar?
Som ni märker, fler frågor än svar här.
Än fler spörsmål avhandlades under den knappa timme jag bevittnade detta förutsättningslösa samtal. Jag fick mig en rejäl ögonöppnare.
Jag jobbar nu på ett internettestamente.
De flesta av deltagarna under sessionen "Vad händer när jag dör på riktigt." (Det går alltså att klicka på bilden – två gånger – för lite bättre upplösning.)
Jag vill också passa också på att tacka alla på #sswc – den ”hashtag” som helgen kommit att förknippas med – för en fantastisk helg! Arrangörer, hepp! Ett strålande jobb! Deltagare, hepp! Ses nästa år!
/P
Pelletsmaskinen 
Ping: SSWC ‘09 – Vad hände egentligen? | Fredriks Blaargh
Alla får svar på min blogg! Även automatiskt genererade meddelanden 🙂 Fantastiskt. Tack! Här har jag suttit och samlat länkar manuellt, och så får jag allt som skrivits om konferensen samlat på ett ställe. Kalas. Kanske skulle man lära sig lite mer om, hm, funktionalitet. Jag gissar att meddelandet genereras automatiskt om man skriver in att man bloggat om #sswc, med den taggen, på Twitter. /P
Fantastiskt intressant! Jag undrar om det finns några bolag eller organisationer som löst eller ämnar lösa detta?
Tack!
Jag vet i alla fall att det finns begravningsbyråer som åtminstone säger sig ha börjat fundera kring frågorna. Dock inte vad de kommit fram till. Och jag kan tänka mig att begravningsbyrårer inte alltid har den största internetkompetensen. /P
Det är en bra affärsidé. Kanske något liknande den där Poken-grejen skulle kunna användas för samma syfte?
Vi hann diskutera en del affärsidéer också, men så vitt jag uppfattade saken, visste ingen om någon bra tjänst för närvarande. Bara att dra igång för någon kompetent! /P
Fint!
Tackarns! /P
Ping: Drömmer mig tillbaka till SSWC 2009 « Jan Viderén
Hej!
Jag blev glad när jag läste ditt inlägg som lyfter ämnet och samtidigt lite besviken att jag missat diskussionen på SSWC om döden och internet, detta är nämligen precis vad jag och två kollegor håller på med.
I våras gick jag ut Beckmans designhögskola och arbetade tillsammans med Elin Tybring fram ”Webwill” – en tjänst där du kan ta kontroll över ditt liv på nätet efter döden. Metro Teknik var först ut att skriva om det och sedan dess har ämnet debatterats flitigt både i svensk och internationell media.
Jag, Elin Tybring och Magnus Wiberg kommer till hösten att smyglansera tjänsten Webwill och runt årsskiftet lansera den på ett flertal stora marknader.
Besök gärna webwill.se och se presentationsfilmen om tjänsten, samt läs artiklar om ämnet i media.
Vore kul att ta del av diskussionen på SSWC, går det att ta del av den?
//lisa
Intressant, Lisa. Jag hade på något sätt i bakhuvudet att jag hade stött på ämnet någonstans tidigare och hoppades att det skulle dyka upp någon som skrev så. Och här kommer du!
Jag tror inte att någon filmade just den diskussionen, men jag ska kolla på mina bilder (som jag just nu har på annat ställe) och identifiera vilka som var mest aktiva under diskussionen, samt kanske vem som drog igång den. Sedan kan jag kanske ge dig mer info. Det var så många nya intryck och personer under helgen att jag inte kan ge svar på rak arm.
Jag ser att du bara var aktiv under mars-maj på Twitter, men sätter in en ”kontaktannanons” under våra namn: ”Vem/vilka anordnade/var aktiva under ‘Vad händer när jag dör på riktigt’-sessionen på #sswc? (undrar även @lisagran)”
Och lycka till med tjänsten, låter spännande! /P
Så. Sessionen anordnades av Netports (http://www.netport.se) projektutvecklare Micke Gunnarsson (@mickegunnarsson). Joakim Jardenberg (@jocke), Morris Packer (@morpac) och Per F T Nilsson (@peranchor) tillhörde dem som bidrog mest till diskussionen. Bland annat hade Morris och Per en överenskommelse om vad de skulle göra med varandras internetliv om någon av dem skulle råka ut för något allvarligt.
Här finns en intressant DN-artikel om ämnet. Tack Ingela Hjulfors Berg (@kesomackan) för länken.
@-namnet betyder givetvis användarnamn på Twitter. Så här ”reklamigt” och proffessionellt har det aldrig varit på min blogg tidigare. Huh 🙂 /P
Tänkte just skriva om webwill, men ser att du redan blivit upplyst 🙂
Japp och tack, Fröken framtid, många har bloggat i ämnet så det är uppenbart att fler än vi som var på ön (eller redan tragiskt konfronterats med problemen) finner saken intressant.
Joakim Jardenberg har bloggat väl om saken, med betydligt fler länkar. I morgon ska jag ta mig en titt på Webwill. /P
Pelle, tack för den ”reklamiga” sammanställningen över alla namnen på de som var med i diskussionen 🙂
Som oerfaren twittrare från reklamvärlden tänkte jag att alla alltid skrev så 😉
Kommer kika vad Joakim Jardenberg har bloggat om ämnet, ska bli kul!
Just nu fungerar webwill.se mer som en presentation av tjänsten, men snart kommer man kunna anmäla intresse etc inför smygstarten.
Tyck gärna till om tjänsten!
//Lisa
Jag har spanat in presentationsvideon och tycker att ni verkar ha tänkt rätt. Sedan återstår kanske en del juridiskt arbete om man vill kunna försäkra sig om att saker och ting verkligen bevaras för eftervärlden. Men det har ni så klart tänkt på, även om det inte framgår av er korta video.
Lite osäker på vad du menar med ”Som oerfaren twittrare från reklamvärlden tänkte jag att alla alltid skrev så ;-)” men väljer att tolka den flirtiga smajlyn som ett gott tecken. /P
Absolut en hel del juridiskt arbete. Presentationsvideon visar mest konceptet på tjänsten och tanken är att den ska beskriva problemet och tjänsten på ett enkelt sätt, även till de som inte kan något om ”behind the scenes” på nätet 🙂
Haha, du tolkar min kommentar rätt. Det jag menade var att jag inte är så haj på Twitter, som de flesta i reklamvärlden, och förutsatte att man alltid hänvisade till personer som @namn. 🙂
//Lisa
Anade att det var så. Vad jag menade med reklamig var förstås inte att jag uppgav ett antal namn, utan att det nu finns länkar till två tjänster/företag här bland kommentarerna.
Ser fram emot att se er tjänst in action. /P
Ping: Hur hanterar du din egen död?
Härligt att du gillade sessionen. Sedan den träffen och när min tanke dök upp så har jag märkt en ökning av frågor kring detta tema. Har fått prata med allt ifrån skolor till journalister. Kanske skulle vi köra en session 2 på Internetdagarna i några soffor:-)
Lev dagen istället för att överleva den….
Micke
Hej Micke!
skulle vara kul att deltaga i en sådan session om det finns möjlighet!
Mvh Lisa
Inte mycket att tveka om, Micke, gör’t! Meddela vad du hittar på så ska jag göra mitt bästa att informera om saken. /P