Även fällor i fina nätgemenskaper

De moderna nätgemenskaperna är fantastiska, men innehåller också fällor.

Det är ju förstås en gammal sanning, men man kan inte vara älskad av alla. Sticker man ut det minsta, märks, tar plats, har åsikter, kommer det alltid att finnas någon som stör sig. Eller tvärtom, om man förminskar sig själv till ett genomskinligt spöke, syns man inte alls, och blir ignorerad.

För även om nätet, som exempelvis för närvarande på Twitter, skapar märkliga och brokiga gemenskaper, som kan ge stöd och tröst i de mest besynnerliga situationer, finns också risken att man ytterligare stänger in sig i grupper med personer som bara tycker som en själv. I gemenskaper där de sociala normerna utanför gruppen inte behöver respekteras. På platser Magdalena Ribbing knappast skulle våga sätta sin etikett.

I takt med att internet för var sekund som går expanderar bortom förståndets uppfattningsförmåga, skapas fler och fler specialtillhåll för utanförskapet att hitta en jämlik. Men bara för dem som vet hur man hittar dit, som har kunskapen att söka. Och vad händer när även dessa nätverk smulas sönder och faller i glömska? Kanske är det därför ungdomar idag i mångt retirerat till msn, som en trygg och fast punkt. Något det skrivits en del om på sistone.

I tidigare världar kunde en person som ansågs lite udda, vara glad om den hade EN vän. Idag ska man inte bara ha vänner, man ska dessutom visa upp dem på någon slags skrytvägg på internet. Se så många vänner jag har på Facebook! Titta så många som läser vad jag skriver på Twitter! Så här många bloggläsare har jag!

Själva sökandet efter bekräftelse kan ge tillskott till den ångest utanförskap medför. I värsta fall kan den till och med svälja en, jakten på popularitet. Jag har själv vacklat och fallit i den fällan – och har haft svårt att hitta tillbaka till balansen. En balans som inte bygger på expansion och framåtskridande – fler och fler vänner, besökare, et cetera – utan som finner lugn och kan luta sig tillbaka.

Jag talade nyligen med en bloggerska mångdubbelt större än jag som villigt erkände att bloggen till stor del handlade om bekräftelse. Och att den var ett utmärkt sätt att få det. Jag menar nog att det kan vara en fälla. Vad tror du?

/P
___
Hela denna bloggpost skrevs ursprungligen som en kommentar till Månhus men publiceras nu i stället här i avsevärt förkortad form.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Ideologi, Livet, upp- och nergångar

6 responses to “Även fällor i fina nätgemenskaper

  1. Victoria

    Tjenahej, du verkar schysst från twitter, tycker jag.
    Fällor finns bara inom en själv. Min nuvarande slutledning! Man förändras, det är väl det enda konstanta? Nu vill jag lägga till dig på facebook. Har för 40 vänner sedan gett upp om att ha träffat alla IRL.
    PS: Lägg av med paniken. Du är exemplarisk som medmänniska, det räcker rätt långt.

    • pelletsmaskinen

      Japp, fällorna bor i huvudet. Likväl finns de där och lockar.
      Du verkar också fin på twittan. Tack för orden. Men exemplarisk som medmänniska, nej, tyvärr, dit är det långt. /P

  2. Victoria

    Men vaffán. Hittar inte dig. Sök upp Victoria Qvarnström och lägg till mig om du vill. Tar det inte negativt om du inte gör.

  3. Pingback: Nätnärvarons fördelar och risker @ Sjumilakliv.se

  4. Pingback: Månhus » Länksprutning – 29 August 2009

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s