Category Archives: Språk eller festligt

Jag fick ut dig, din jävel!

Förlåt redan nu för språkbruket men tamisatan vad jag fick kämpa för att få ut den här motherfuckern!

Metallborr, skärande multiverktyg och metallsticksåg. Plus fett med 5-56. Samt polygripvåld.

Jag hatar dig, men du får mig åtminstone att känna mig manlig.

Ja alltså, det är sadelstången till en cykel. Eller … var.

/P

6 kommentarer

Filed under Allmänt, Språk eller festligt, Stil, prylar och mode

Var går gränsen för hur mycket man får tjuvkika på någon annans skärm?

På tunnelbanan häromdagen råkade jag sätta mig mitt emot en annan person som använde sig av Twitter. Jag hann tydligt se att det var programmet Twitter (som tidigare hette Tweetie) till iPhone som hon använde. Men jag hann inte uppfatta hennes användarnamn – som i det programmet nästan alltid står överst på skärmen – innan jag satte mig.

Så jag skickade snabbt ut en fråga:

”Sitter mitt emot twittrare på tunnelbanan. Hej, vem är du?”

Sedan blev jag så nyfiken att jag nästan böjde mig fram och pekade på hennes telefon, för att kunna läsa. Men avstod. Lyckligtvis.

Men incidenten väckte frågor, så jag skrev ett nytt tweet:

”Var går gränsen för hur mycket man får tjuvkika på någon annans skärm?”

Så här såg svaren ut (i baklänges ordning; strukit ”@Pelletsmaskinen”):

@loveundone Så länge de håller upp den framför en så finns det väl inga gränser. Det är som att tjuvlyssna på folks samtal – fritt.

@kvitter_spunk Gräns? Vad är det?

@jorgenbroms När näsavtrycken kladdar ner skärmen har man gått över gränsen. Tycker jag.

@C2DBaz Det beror på hur intressant det är 🙂

@sahlena Gränsen går vid den position där fysisk kontakt eller märkliga kroppställningar uppkommer.

@raznu Den går vid: ”Va fan glor du på?”

@SheWroteThis Spreng intimgrensene. GO!

@tomas_jonsson Ungefär vid det läget när du börjar påpeka deras stavfel skulle jag vilja säga 🙂

@FahdAskander När du kladdar på skärmen?

@Tuss84 Men fråga mänskan vetja!

@pboelund Jag vet faktiskt inte, men jag gjorde det förra veckan på vagnen. Stod bakom och kikade över axeln på personen. #fulgubbe

@m4g1c4 Brukar själv tycka att det är fult när andra gör det. Men gör det säkert själv minst lika mkt. Inte läsa mail kanske? 😉

@thisisbold Vid fingeravtryck.

@undergranskning Den gränsen finns inte.

Många skämtsamma svar, ändå en fantastisk konsensus – alla är överens om att när det gäller skärmtittande, är nästan vad som helst okej. Kanske speciellt när det gäller twittrare …

Dags att skaffa en mörk filt att sitta under kanske?

/P

4 kommentarer

Filed under Allmänt, Ideologi, Länkar, bloggar och rekommendationer, Språk eller festligt

Härmed lovar jag mig själv …

… att aldrig, aldrig någonsin mer försätta mig i en situation då jag måste jobba såhär.

Citatet som följer nedan är en (1) av 32 (trettiotvå!) bildtexter i ett sjusidigt (7-sidigt) reportage som jag sitter och layoutar. Det är det 18:e (artonde!) och sista nästintill exakt likadana reportaget i det magasin jag gör.
Jag önskar dig lycka till med att ta dig igenom nästa stycke!

”Christer som gjort portningsjobbet höjde bland annat ”taket” i insugkanalen sex millimeter. Att även fylla igen och höja ”golvet” – korta radien – kan ibland vara verkningsfullt men inte i det här fallet. Vårtan kring ventilstyrningen har slipats till en bättre strömlinjeform vilket ofta ger bättre flöde men är mycket arbete. Plus 15 procent bättre flöde överlag vilket fick vissa amerikanska Olds-snillen att gå i taket när motorns ägare Pierre mailade resulaten.”

Bilden som accompanjerar texten föreställer för övrigt en metallbit med ett hål i.

/P

7 kommentarer

Filed under Ideologi, Livet, upp- och nergångar, Språk eller festligt

Grus på is förhindrar halka, grus på asfalt har i det närmaste motsatt effekt

Kära Stockholms stad,

Jag har noterat att ni påbörjat det mödosamma arbetetet med att samla ihop det grus ni i halkskyddssyfte strött ut under vintern. Dessvärre tycks arbetsbördan för den person ni utsett för ändamålet vara i högsta laget.
Kanhända kan det därför vara på sin plats att anställa ytterligare en person för sysslan.
Lämpligt vore att utrusta denna person med för uppgiften framtagna redskap. Gissningsvis en traktor med därtill hörande soputrustning.
Personen skulle måhända under vinterhalvåret kunna ägna sig åt snöröjning, till yttermera visso ännu ett område där ni stundom får utstå viss kritik.
MVH, Vårcyklist P.

3 kommentarer

Filed under Språk eller festligt

Introspektiv i retrospektiv

(Hela detta inlägg är ett svar på vännen Malins kommentar här.)

Du har helt rätt. I början var det som att det fanns en sprängande kraft inifrån. En kreativitet som ville ut, nästan oavsett. Hur den tog sig uttryck spelade mindre roll. Alltid gick det att sätta någon liten finurlig knorr på de vardagstankar som dök upp.

Jag tänker mig att det är som med ett rockband, åtminstone de i ”indie”-genren. Ett gäng killar (vanligtvis) som stått i ett svettluktande garage och krystat, stönat och bråkat fram ett gäng låtar. Efter en tid har de hatat och älskat varandra sönder och samman, men plötsligt insett att de har fyra låtar som kommer att ta världen med storm.
De kan inte spela (vidare bra) men de har en energi som kan få havets vågor att lägga sig platt. Och låtarna de övat in innehåller fyra ungdomshjärtans alla känslor och upplevelser.
Dessutom vill de bli kända, visa världen vad de går för.

Så lyckas de få släppa en singel och … ett fåtal personer älskar dem.
Resten av världen fortsätter att läsa läxor, spela fia med knuff, äta sushi, lämna ungarna på dagis och gå den mödosamma rullatorvägen till Konsum.
Vad spelar det väl dem för roll?

Tills dess att det är dags att släppa en hel skiva har de slipat till sitt ljud en aning, blivit lite bättre på sina instrument och skaffat sig några hitlåtar till. Några av de tidigare utkasten har blivit fina pärlor.

Med första skivan når de en viss framgång. Publiken börjar komma på spelningarna. Allt ter sig frid och fröjd.
Men redan till andra skivan året efter hopar sig problemen. Vilket publiken, så klart, till största delen inte märker något av.
Av den samlade låtskatten från flera års övande, knåpande, brinnande, finns det fortfarande en del kvar. Men nu vill bandmedlemmarna lite olika. Basisten tyckte att det var roligast när man stod i garaget och var ett litet kompisgäng som fick slamra. Vänta nu, säger han. Trummisen vill bli kändis och tycker sig se stjärnorna på himlen. Mera trummor! säger han. Sångaren är också nöjd, han får tjejer i drösar och lever lyxliv på hotellrum. Helt hans melodi. Mer av allt! säger han. Han anser att vägen framåt ligger i att anpassa låtarna och soundet till det rådande musikklimatet. Men gitarristen vill annorlunda. Den här vägen av musikhistorien är ju redan upptrampad, låt oss göra något riktigt innovativt, experimentera mera, inom konsten finns möjligheterna till historisk status, säger han.

I slutändan blir det en kompromiss. Basisten – som märkligt nog skrev den första av bandets singellåtar – byts ut mot en synnerligen kompetent musiker, som tyvärr saknar elden. En kille från grannklassen som inte haft så många vänner och därmed haft oändligt med tid att öva på sitt intrument. Han är i det närmaste en guru. Men han har knappt sett något av världen utanför pojkrummet.
Den ursprunglige basisten byter umgängeskrets och finner sig tillrätta i tillvaron. En rolig tid, men ganska skönt att det är över, tycks han tänka.

När det är dags för tredje skivan finns inget av bandets ursprungliga lyskraft kvar. Låtarna är urvattnade, omskrivna versioner av tidigare hittar, scenframträdandet har övats in till perfektion och ter sig mest som teater. Det hoppas och skuttas som vore det kaos, men allt är inövat och plastigt.

Givetvis älskar publiken det de ser. Utom de hundra första av bandets fans, som köpte den första fina singeln. Den spröda, melodiskt trevande låten med kastanjetterna. De har nu gått vidare på nya äventyr.
Horderna som väller in till konserterna är alla iklädda bandets t-shirt och när bandet framför Stora Hitten är de nära att välta Ullevi i sina taktfasta hoppanden.
På kultursidorna får bandet helsidesartiklar – men de är faktiskt mest pinsamma. Någon borde säga åt dem!

Och allt hänger samman, tror jag. Jag och min blogg är den avhoppade basisten, som inte riktigt hade viljan eller uthålligheten att följa med på resan. Kanske får jag följa med på återföreningsturné om det blir en sådan. Man vet aldrig.

/P

1 kommentar

Filed under Ideologi, Musik, Språk eller festligt

Some smörgåstårta är fetare än others

/P

Lämna en kommentar

Filed under Ideologi, Språk eller festligt

Kära stockholmsbilister,

Nu har det varit riktigt kallt i över en månad. Det innebär, i korthet, att det inte är speciellt halkigt på gatorna. Visst, lös pudersnö kan vara lite förrädisk. Men den ger inte blixthalka. Verklig halka uppstår när temperaturen pendlar runt nollstrecket, i grader Celsius (°C).

Men det finns ett effektivt sätt att tillverka egen blixthalka. Något ni, kära stockholmsbilister, har en alldeles speciell talang och fallenhet för. Låt mig utveckla.

Nere vid dina fötter finns i bilen tre – alternativt två – stycken pedaler (handikappanpassade fordon, som drivs med spakar uppe vid ratten, kan vi lämna därhän för tillfället.) Oavsett antalet pedaler är den längst till höger, avsedd att opereras med höger fot, den som fåt bilen att gå framåt. Kallad gasen.

Om man vid den relativa halka som snöföre innebär, trampar till lite extra på gasen när man vill få bilen i rullning – speciellt vid begynnande uppförsbacke eller när man önskar forcera en högre plogkant – kan man ganska enkelt få hjulen på bilen att snurra snabbare än bilens egen rörelse. Det kallas att spinna loss och förklaras av bilens tröghetsmoment.

När man gör så, när hjulen alltså spinner loss, uppstår något som kallas friktionsvärme. Denna värme smälter snön på underlaget. (Jag vet, detta är avancerad fysik, men förståelsen för själva processerna är inte så viktig, just nu.)

Sättet att få bilen i rörelse genom att spinna loss kan vara mycket festligt. I uppförsbacke, exempelvis, är det alls inte svårt att få bilen att röra sig i roliga sicksackmönster. Lite hit, lite dit.

När din bil sedan lämnat platsen för start, kommer den smälta snön från tidigare nämnd friktionsvärme, åter att frysa. Detta på grund av den omgivande temperaturen, som befinner sig under fryspunkten, 0°C. När den smälta snön åter fryser bildas blankis, ett mycket halkigt underlag.

Ett annat sätt att få din bil i rullning, är att ta det mycket försiktigt med den så kallade gaspedalen. Alternativt – i extrema situationer – starta på växel två. Då kommer inte hjulen att spinna loss och snön inte att smälta.

Det är förstås inte lika roligt, det vet vi. Men det kan ibland vara så att efterföljande bilist uppskattar att i sin tur slippa starta på den isfläck som uppstått under dina startförsök, vilket kan vara värt att tänka på.

MVH /P

4 kommentarer

Filed under Ideologi, Språk eller festligt, Träning