Monthly Archives: januari 2010

Kära stockholmsbilister,

Nu har det varit riktigt kallt i över en månad. Det innebär, i korthet, att det inte är speciellt halkigt på gatorna. Visst, lös pudersnö kan vara lite förrädisk. Men den ger inte blixthalka. Verklig halka uppstår när temperaturen pendlar runt nollstrecket, i grader Celsius (°C).

Men det finns ett effektivt sätt att tillverka egen blixthalka. Något ni, kära stockholmsbilister, har en alldeles speciell talang och fallenhet för. Låt mig utveckla.

Nere vid dina fötter finns i bilen tre – alternativt två – stycken pedaler (handikappanpassade fordon, som drivs med spakar uppe vid ratten, kan vi lämna därhän för tillfället.) Oavsett antalet pedaler är den längst till höger, avsedd att opereras med höger fot, den som fåt bilen att gå framåt. Kallad gasen.

Om man vid den relativa halka som snöföre innebär, trampar till lite extra på gasen när man vill få bilen i rullning – speciellt vid begynnande uppförsbacke eller när man önskar forcera en högre plogkant – kan man ganska enkelt få hjulen på bilen att snurra snabbare än bilens egen rörelse. Det kallas att spinna loss och förklaras av bilens tröghetsmoment.

När man gör så, när hjulen alltså spinner loss, uppstår något som kallas friktionsvärme. Denna värme smälter snön på underlaget. (Jag vet, detta är avancerad fysik, men förståelsen för själva processerna är inte så viktig, just nu.)

Sättet att få bilen i rörelse genom att spinna loss kan vara mycket festligt. I uppförsbacke, exempelvis, är det alls inte svårt att få bilen att röra sig i roliga sicksackmönster. Lite hit, lite dit.

När din bil sedan lämnat platsen för start, kommer den smälta snön från tidigare nämnd friktionsvärme, åter att frysa. Detta på grund av den omgivande temperaturen, som befinner sig under fryspunkten, 0°C. När den smälta snön åter fryser bildas blankis, ett mycket halkigt underlag.

Ett annat sätt att få din bil i rullning, är att ta det mycket försiktigt med den så kallade gaspedalen. Alternativt – i extrema situationer – starta på växel två. Då kommer inte hjulen att spinna loss och snön inte att smälta.

Det är förstås inte lika roligt, det vet vi. Men det kan ibland vara så att efterföljande bilist uppskattar att i sin tur slippa starta på den isfläck som uppstått under dina startförsök, vilket kan vara värt att tänka på.

MVH /P

Annonser

4 kommentarer

Filed under Ideologi, Språk eller festligt, Träning

Paddan

Nu har jag haft tid en stund att reflektera över Paddan. Alltså Apples Ipad, som presenterades i går onsdag. Och jag är övertygad om att både kritiker och fans har fel.

Kritikerna säger: Ingen revolution, saknar (fortfarande) flash, inte lika kraftfull (och flexibel) som en riktig dator, bara en stor Iphone!

Fansen säger: Allt man kunde önska! Lätt, billig, rätt tänkt! Så här vill jag läsa ett magasin! Så här vill jag surfa min webb!

Jag säger: Jodå, det här är vägen framåt, närmaste tre–fem åren. Men …

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

… på sikt är en del saker självklara. Och nu tänker jag både användning och pris.

Ett: Slit-och-släng-delar – nötningsdelar, if you will – får inte kosta pengar! (Jämför med Se & Hör på toalettgolvet.) Alltså skärmen och ”skalet”.
Delar du vill uppdatera, får inte kosta för mycket pengar! (Hastighet är kung, och kommer så förbli!)

Två: Det som förändras snabbast just nu är a) uppkopplingshastigheter, b) konsumtionsbeteenden, c) applikationer.

Vilket leder mig till:
– På sikt kommer skärmen att vara av hög kvalitet, men helt fristående. Billig och ha en livslängd på något år. (Min flickvän blir alltså ”jeteledsen” när hon får en ny repa på sin Iphone.)
– Tangentbordet/Musen kommer du att vilja ha av riktigt god kvalitet i ditt dagliga användande. Här gör du allt ditt arbete, vare sig det är porrsurfa, framställa finfina presentationer, redigera HD-video eller annat.
Alltså är inte touch screens i dess nuvarande skepnad framtiden – trots att Iphonens skärm redan idag är fantastisk – och bara kan bli bättre. (Ingen världsklassgamer i universum skulle idag sitta med pekskärm! Kanske blir i framtiden touch screens verklig 3D, à la Minority report, då gäller inte detta längre.)
– KÄRNAN – ”ditt innehåll” – dina program, ditt arkiv, dina inställningar – allt det som är viktigt och tar tid att återskapa – DET VILL DU HA BÅDE PÅ INTERNET, i molnet, OCH I EN SÄKER LITEN BURK, i fickan.

Var så säkra, framtidens dator består bara av en del: DIG! – I formen av digitalt minne. Med en oändlig kommunikationsförmåga till komponenter i dess närhet (och oändligheten).

En liten bild av det: (Jag har fortfarande ingen aning om ”processorn” kommer att ligga på internet eller ej, men troligtvis.)

___
Och så parentesen:

(För övrigt vill jag en gång för alla visa bilden av hur det såg ut när Ipad döptes till Paddan, så att inte det skola råda osäkerhet framledes:

@frankbolero på Twitter var med allra största sannolikhet den förste att nämna smeknamnet "Paddan" i ett officiellt sammanhang. Bilden visar alltså en aktuell sökning på Twitter minuterna efter det att Steve Jobs officiellt presenterade Apples tablet Ipad. Sökningen gick fortfarande att göra när detta publiceras.

)

Jag ber om ursäkt om det blev i ytterkant filosofiskt, spretigt och flummigt, det är ändå så här jag vill ha det.

/P

4 kommentarer

Filed under Ideologi, Stil, prylar och mode

Sjukt bra kärlekstips! Men ibland har Agnes inte fattat …

Jag är så jävla sur på alla tjejer, och i synnerhet Agnes! ”Och det här berättar ni nu”, liksom. När jag är 35 och redan har trampat på varenda mina som finns i skogen.
Nu visar det sig alltså att de sitter inne med synnerligen konkret info – ”precis så här ska det gå till, men skippa för fan det här.”
Det här är info som man (killar) måste få när man fyller 14! Eller åtminstone 18. Inte nu va?

Skolan tycks ha startat hos Anneli, fortsatt hoppa hopprep hos Tanja, bytt inriktning och förfinats hos Julia och landat i den mest perfekta samlingen tips världen skådat hos Agnes.

Men som ni märker, bara tjejer! Jag känner att någon måste försvara det här ur ett killperspektiv. Det är ju ändå en del saker som inte är sanna. Och några grejer som måste förtydligas och kompletteras. Någon bara måste göra det. Nämligen jag!

För att inte förvirring ska uppstå, svarar jag mellan Agens kommentarer. Precis som man gör i mejl när det ska bli riktigt riktigt tydlig. (Kursiverat är Agnes.) Vad det handlar om torde framgå.

– Om du har en flickvän är det en god idé att vara tydlig med det innan du inleder andra romanser, så att dessa romanser har möjlighet att betacka sig mödan.
– Ha, klarar mig! Aldrig gått på den enkla. Mycket bättre att vara trogen och bolla med en boll i taget. Men du borde berätta att killar ska bli sura också, när tjejen varit otrogen! Hur fan ska man veta att de börjar trilskas, tro att man inte älskar dem och dumpar en bara för att man inte gnäller över att de varit med någon annan, när man varit på annan ort ett tag?

– Om du känner dig försmådd, har blivit brädad eller dumpad, får du inte sista ordet genom att skriva långa indignerade sms på latin.
– Men det säger ju sig själv! Alla långa indignerade konversationer ska vara på modersmålet. Annars blir de aldrig tillräckligt mastiga för att ha verkan. Aldrig latin!

– Svartsjukeslagsmål med andra killar undanbedes, i synnerhet om de inkluderar typ kedjor, knivar och knogjärn.
– Ha, klarar mig igen. Kedjor, knivar och knogjärn är ju farliga! Skulle aldrig få för mig något sådant. Mycket, mycket bättre att stå på fyllan och skälla fyra helger i rad. Så gör man intryck. Intryck är viktigt!

– Berätta inte för din flickvän hur hennes bästa väns läppar kändes runt din penis. I synnerhet inte på din flickväns födelsedag.
– Säger sig ju själv. Går inte att jämföra. Varje avsugning är individuell. Dessutom kan ju tjejen råka ha torra läppar just på födelsedagen. Inte hennes fel!

– Säg inte ett efterlängtat ”jag älskar dig” för att dementera det en timme senare med ”det har jag aldrig sagt”.
– Nä just det, man ska stå för vad man säger! Alltid, alltid. Sådana här saker har tjejer uppenbart bra minne för. Så om de säger att det är så, ska man inte argumentera emot, även om man glömt. Det lärde man sig ju redan i sjuan.

– Blanda inte in Magnus Uggla i någons kärleksliv. Snälla.
– Avstår från att kommentera. En sådan uppenbar ”once i a lifetime”-grej. Ingen enda av de popstjärnor jag träffat har ringt hem till tjejen för att trösta. INTE EN ENDA!

– Om tjejen du dejtar inte är gullig nog, inte håller din hand offentligt eller tittar dig djupt i ögonen lika länge som du stirrar på henne så kanske det är av en anledning. Det är en synnerligen korkad kärleksplan att klaga och kräva det av henne.
– Jag håller med. Det man maximalt kan kräva är att en gång om dagen få ett ”jag älskar dig”. Max två gånger i veckan är det rimligt med ”kärleksblicken.”

– En gravallvarlig syn på dig själv som verklighetens folk och din flickvän som kulturelit utan smuts under naglarna gynnar ingen relation.
– Precis. Motsatsen är mycket bättre.

– Om någon ropar ”nej, sluta!” är det en väldigt dålig idé att öppna gylfen och vifta med penis i hennes ansikte, även om det är skojigt menat. Jag upprepar: en väldigt dålig idé.
– Jo, fast om man är full är det väl förlåtligt, kan man tycka?
– Nej.
– Nänä.

– Om din inställning är ”om du blir gravid kräver jag att du gör abort” finns det sexigare saker att säga än ”jag vill göra dig gravid” under samlag.
– Ännu en sån där grej som man lärde sig tidigt. Man ska vara konsekvent.

Några icke önskvärda meningar:

”Alltså, jag har insett att du aldrig kommer lyckas med någonting, du är för ostrukturerad.”
– Klart dumt att säga. Om man är tillsammans med någon för att de ska lyckas med saker, så har man hamnat snett. Dessutom riskerar man att få ett ”du kommer aldrig att lyckas i ett förhållande, du är lika sexig som ett excelark,” rakt i nyllet. Det är jättejobbigt.

”Jag kan mer om all musik än du, till och med klassiskt.”
– Men om det både är sant och relevant måste man väl får säga det? Det lärde man sig ju på journalisthögskolan.

”Om du inte röstar som jag är det helt enkelt för att du inte förstått vad jag sagt.”
– Va?? Det där gäller ju inte bara i förhållanden. Det gäller ju alltid. Fattar inget!

”Jag tycker du ska vara tacksam över att jag vill ha analsex, vi har ändå varit ihop i fyra månader.”
– Så självklart att det inte behöver sägas. Blir bara tröttsamt.

”Okej okej, jag gör inte slut då, du gråter ju så jävla mycket.”
– Men den här kan man väl få köra med en gång? En gång är ingen gång, liksom.

”Jag kommer aldrig sluta knarka om inte du blir ihop med mig.”
– Typisk utpressning. Det är inte ens lagligt. Men man måste försvara honom med att han faktiskt framstår som en spännande man. De är ju värsta tjejmagneterna. Det vet alla!

”Min bästa kompis har sagt att du är lite tjock.”
– Man får aldrig berätta vad ens bästisar sagt. Då bryter man mot kompiseden.

”DU HATAR MIG!!! JAG SER ATT DU GÅR IRONISKT!!! JAG ÄR INTE FULL!!! DET ÄR DU SOM HAR EN HÅNFULL GÅNGSTIL!!!”
– Aldrig så många versaler i rad. Man framstår bara som full. Då tar ingen en på allvar. Basic.

”Det kommer alltid finnas tjejer som är snyggare än du, det är bara att acceptera. Dina vänner X och Y är bra exempel.”
– Klart dumt att säga. Sådana självklarheter vet ju alla redan. Ska man göra det, måste det ske på ett betydligt mera abstrakt plan. ”Det finns ju alltid någon i bekantskapskretsen som är snyggare än en själv”, etc.

”Du är osexig när du är magsjuk.”
– Men exakt, det är ju självklart! Sådant säger man inte. Tjejen vet redan om att hon inte är sexig när hon är sjuk. Så det går inte heller att ljuga och säga motsatsen. Frågan är vilka alternativ som då finns kvar?

”Mitt ex kommer hit. Din buss går om tio minuter.”
– Solklart. För det är ju uppenbart att om man säger så vill man ju inte att tjejen är med när man träffar exakt.

I slutändan var det inte alls så farligt som jag tänkte när jag först läste det. Överlag bra tips. Jag har i mitt nuvarande förhållande bara brutit mot två av reglerna, så jag kan vara lugn.

För en komplett lista med alla svåra regler, se alltså Pour le moment ”Dagens walk down memory lane”.

För övrigt är mitt favorittecken på hela tangentbordet utropstecknet. Väldigt användbart!

/P

8 kommentarer

Filed under Länkar, bloggar och rekommendationer, Livet, upp- och nergångar, Romans

Grattis bloggen, 1 år idag!

Hej hopp, idag är det exakt ett år sedan jag började blogga. Det har varit en berg- och dalbana som ändå på något märkligt sätt lyckats stanna uppe bland molnen när det varit dags för avstigning.

Idag var det så tänkt att bloggen skulle flytta igen, till en egen domän och lite större frihet. Tyvärr är jag för osmart och har fastnat i wordpressvinkelvolten. Eller så beror det bara på att jag inte har vaccinerat mig mot ordet databas. Jag får nämligen röda utslag över hela kroppen av saker som ser ut så här: ”web001_db” – och det trots att jag vet att jag kommer älska det när jag lyckas.

Håll i stället tillgodo med två bilder. En fin ny vinterbild …

Fredhällsbadet har öppet (vatten) för bad året runt.

… och en två år gammal som är tänkt att varna små barn för farorna med vinterbad.

Iskanter är vassa och farliga, hur gulliga de än kan tyckas vid första anblick.

Iskanter är vassa och farliga, hur gulliga de än kan te sig vid första anblick.

Hipp hipp hurra!

/P
___
PS. Om någon känner för att lägga en del av sin dag på att hjälpa ett miffo med wordpressinstallation (åtkomst till databas på surftown), skulle jag bli ytterligt tacksam för hjälp. Hojta på twitter eller mejla till pelletsmaskinen (a) gmail . com (sådär ihopskrivet med ett fint elefantsnabel-a istället för parentesen då, så klart.)
___

UPPDATERING: Det vissade sig efter twitterhjälp från bästa lolitaloco att det inte fungerar (så bra) att köra wordpress från JUST MITT webbhotell. De kör i någon typ av safe mode. Valfritt könsord på det! /P

10 kommentarer

Filed under Allmänt, Livet, upp- och nergångar

Ett år på Twitter!

Idag är det ett år sedan jag startade mitt twitterkonto. Sedan dess har jag skrivit 5000 inlägg, lärt känna ett par hundra personer och börjat lita på ett än större antal.

5000 räknas som ganska lite. De verkliga chatterboxarna ligger på siffror tre, fyra, fem gånger högre. Men det är helt upp till var och en. En del av av de pladdrigaste önskar jag till och med skulle skriva ännu mer, så bra är de.

Nu kom ju inte jag igång med twittrandet i januari – det dröjde till någon gång i april innan jag verkligen drogs med. I början förstod jag inget.

Ganska tidigt skrev jag ett blogginlägg om Twitter där jag bland andra rekommenderade Smallcakes! Inte allt jag skrev i det blogginlägget gäller längre (bland annat är jag numera motståndare till programmet Tweetdeck, eftersom så många som använder det inte svarar på rätt sätt, vilket ger ”avbrutna” konversationer.)
Men en sak gäller fortfarande: Smallcakes!
Bara lite över en månad efter att jag skrev mitt inlägg blev vi ett par. Troligtvis var vi då först i Sverige med att använda Twitter som någon typ av dejtingsida.
Efteråt har det kommit minst två, tre andra par som träffats på samma sätt.

Alltför många är värda att nämnas, men (näst) allra mest värdefull för mig är @notonmyshift: (Elvira, vars blogg jag länkat till många gånger länkad till härifrån) – utan henne stannar twittan!

/P

7 kommentarer

Filed under Länkar, bloggar och rekommendationer, Romans

Fler bilder från Gambia

Alla bilder går givetvis att få i bättre storlek genom att klicka.

Not your average Konsum. Nä, inte ens Konsum i Näckrosen.

Bästa sättet att studera zoologi, och kanske ta en bild, är givetvis från solstolen.

Serrekunda och det platta gambianska kustlandskapet från luften. Vårt hotell vid kusten rakt fram.

Min typ av grenverk. Ju trassligare känslor desto bättre.

Tydligen ett bra ställe att investera hela reskassan i. OBS ej testat.

Nähä, varken svart stork, eller någon typ av häger, som jag trodde. Please, ornitologer, help!

Typisk gambiansk slapphund. Mycket vänskaplig i vaket tillstånd. (I bakgrunden typisk oskarp turist.)

Fint arkitektoniskt tänk. Tack, bra hotell!

För lite grundinfo om att resa charter till Gambia, se mitt tidigare inlägg.

/P

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Charter till Gambia (ett guide-, bild- och faktainlägg)

Gambia bjuder på underbara stränder, härligt klimat och en hel del att se. Naturupplevelser saknas inte. Men landet är fattigt och turismen är inte lika utvecklad som i till exempel de asiatiska turistläderna.

Fina, rena turiststränder, rensade från skräp. Inte den allra mest finkorniga sanden, men inte en enda sten i badvattnet. Och varmt i vattnet.

Jag och Karin åkte en vecka strax innan jul 2009. Ospecificerad sista-minuten-charter.

Innan resan växlade vi till oss dollar och vaxinerade oss mot gula febern och hepatit A, efter lite research. Vi skippade dock att ta malariatabletter. Åker man under perioden juni–oktober då det är regnperiod bör man dock ta det, har vi fått höra. (Resebolagen rekommenderar – så klart – att man tar malariaprofylax året runt. Man blir myggbiten!)
Växla hemma visade sig vara helt rätt. Det finns uttagsautomater som funkar med svenskt visa, men det är långt mellan dem. Vi hade tre kilometer till närmaste och det gick inte att ta ut pengar på hotellet.

När man landar i Gambia slås man av värmen, men inte som på till exempel Bali, Indonesien, där den innan man hunnit anpassa sig nästan kväver en. Under vår vecka varierade temperaturen kanske mellan 27 och 32°C. Gambia ligger på 13 grader nord om ekvatorn. Alltså 13/90-delar upp till nordpolen. Stockholm, som referens ligger på breddgrad 59.

Vi hade tur med rummet och fick det finaste hotellet – Combo beach hotel – av de tre som människor som kom med samma plan som vi, med Ving, bodde på – åtmistone om man ser till naturen på hotellet, som var helt fantastiskt. Som att bo i sin egen botaniska trädgård. Vi blev givetvis bundisar med chefsträdgårdsmästaren och saknade inte fröer och plantor att försöka driva upp här hemma i Sverige när vi åkte.
Med ospecificerat hotell fick vi ett något enklare rum, utan till exempel kylskåp. Funkade hur bra som helst ändå. Resebolaget erbjöd – för cirka 800 kronor – en garanti att vi skulle få bo på samma rum hela veckan. Vi tackade nej till det. Gick bra ändå. Förmodligen ganska ovanligt att man behöver byta, om det inte är verklig högsäsong. De vill bara tjäna några extra slantar på ens osäkerhet.

Vy mellan två av de fyra trevåningshuslängorna på Combo Beach Hotel i området Kotu, strax väster om största staden/marknaden Serrekunda. Hotellet ligger i direkt anslutning till stranden och vi fann inte anledning att besöka någon annan strand.

Det ska sägas med en gång, Gambianerna är inte blyga och tillbakadragna. Alls icke. Men de är trevliga och det är säkert att vistas i landet. Alla är medvetna om turismens betydelse för landet begynnande välstånd. Samtidigt är det fattigt, och turisterna framstår som rika, även när så inte är fallet.

Första dagen kommer därför mängder av personer och försöker sälja varor och tjänster. Att bli några turisters privata guide för en utflykt kan vara en mycket lönsam affär. Vi valde, även om det inte var enkelt, att ta oss runt på egen hand de första dagarna. Inte minst för att de paketutflykter som erbjöds av mer eller mindre officiella guider, oftast var så omfattande. Man vill ju onekligen kunna slappa på stranden också.

För den artige svensken gäller det alltså att kunna säga nej – vänligt men bestämt. Annars ägnar man hela resan åt att samtala med personer som vill ta del av ens (i vårt fall ändliga) rikedomar. ”Nej” och ett visst ointresse är vad som gäller. Runt hotellet håller de lokala affärsidkarna dock koll på dig och när du visat att du vet vad du gör, lättar ”trycket” en aning.

Jag, som har besökt Asien och sett kommersen där, hade fortfarande vissa problem med en del av ”utflyktsguidernas” påstridighet. Personal space är inte ett heligt uttryck i Gambia.

På tredje dagen träffade vi en kille som vi tyckte att det var mera avslappnat och hänga med och bad honom ordna en utflykt till ett naturreservat (Abuko nature reserve) och mangroveträsken (Lamin lodge). Det blev lyckat. Inte minst för att vi med privat guide fick se en hel del ”bakom kulisserna”.

Det bor 1,6 miljoner människor i Gambia. Det finns inte lika många jobb. Och inte alla barn tycks gå i skola. För det hängs runt en hel del på gator och torg.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Kvinnor, och bara kvinnor (och några spädbarn), på risfält runt mangroveträsken.

Hyfsat fattig (ändå riktiga hus) gata med svenskt fotbollshjärta.

Fiskeby mellan Bakau och Fajara.

Ljuvligt strandhäng även vid ebb.

En till bild från (den konstbevattnade) regnskogen på Combo Beach Hotel.

Gambia på Afrikas västkust, från översikt till detalj av hotellet. (Kartor från Google earth, iphoneversionen. Klicka för att se något!)

Kanske kommer jag på mer att skriva, då lägger jag till det här. Annars går det bra att fråga i kommentarerna så svarar jag så gott jag kan. Kanske kommer det ett till inlägg, med lite mer av en berättelse. (Se även tidigare inlägg, bild från Katchikali sacred crocodile pool.)

/P

3 kommentarer

Filed under Resor till spännande platser