Gambia bjuder på underbara stränder, härligt klimat och en hel del att se. Naturupplevelser saknas inte. Men landet är fattigt och turismen är inte lika utvecklad som i till exempel de asiatiska turistläderna.
Fina, rena turiststränder, rensade från skräp. Inte den allra mest finkorniga sanden, men inte en enda sten i badvattnet. Och varmt i vattnet.
Jag och Karin åkte en vecka strax innan jul 2009. Ospecificerad sista-minuten-charter.
Innan resan växlade vi till oss dollar och vaxinerade oss mot gula febern och hepatit A, efter lite research. Vi skippade dock att ta malariatabletter. Åker man under perioden juni–oktober då det är regnperiod bör man dock ta det, har vi fått höra. (Resebolagen rekommenderar – så klart – att man tar malariaprofylax året runt. Man blir myggbiten!)
Växla hemma visade sig vara helt rätt. Det finns uttagsautomater som funkar med svenskt visa, men det är långt mellan dem. Vi hade tre kilometer till närmaste och det gick inte att ta ut pengar på hotellet.
När man landar i Gambia slås man av värmen, men inte som på till exempel Bali, Indonesien, där den innan man hunnit anpassa sig nästan kväver en. Under vår vecka varierade temperaturen kanske mellan 27 och 32°C. Gambia ligger på 13 grader nord om ekvatorn. Alltså 13/90-delar upp till nordpolen. Stockholm, som referens ligger på breddgrad 59.
Vi hade tur med rummet och fick det finaste hotellet – Combo beach hotel – av de tre som människor som kom med samma plan som vi, med Ving, bodde på – åtmistone om man ser till naturen på hotellet, som var helt fantastiskt. Som att bo i sin egen botaniska trädgård. Vi blev givetvis bundisar med chefsträdgårdsmästaren och saknade inte fröer och plantor att försöka driva upp här hemma i Sverige när vi åkte.
Med ospecificerat hotell fick vi ett något enklare rum, utan till exempel kylskåp. Funkade hur bra som helst ändå. Resebolaget erbjöd – för cirka 800 kronor – en garanti att vi skulle få bo på samma rum hela veckan. Vi tackade nej till det. Gick bra ändå. Förmodligen ganska ovanligt att man behöver byta, om det inte är verklig högsäsong. De vill bara tjäna några extra slantar på ens osäkerhet.
Vy mellan två av de fyra trevåningshuslängorna på Combo Beach Hotel i området Kotu, strax väster om största staden/marknaden Serrekunda. Hotellet ligger i direkt anslutning till stranden och vi fann inte anledning att besöka någon annan strand.
Det ska sägas med en gång, Gambianerna är inte blyga och tillbakadragna. Alls icke. Men de är trevliga och det är säkert att vistas i landet. Alla är medvetna om turismens betydelse för landet begynnande välstånd. Samtidigt är det fattigt, och turisterna framstår som rika, även när så inte är fallet.
Första dagen kommer därför mängder av personer och försöker sälja varor och tjänster. Att bli några turisters privata guide för en utflykt kan vara en mycket lönsam affär. Vi valde, även om det inte var enkelt, att ta oss runt på egen hand de första dagarna. Inte minst för att de paketutflykter som erbjöds av mer eller mindre officiella guider, oftast var så omfattande. Man vill ju onekligen kunna slappa på stranden också.
För den artige svensken gäller det alltså att kunna säga nej – vänligt men bestämt. Annars ägnar man hela resan åt att samtala med personer som vill ta del av ens (i vårt fall ändliga) rikedomar. ”Nej” och ett visst ointresse är vad som gäller. Runt hotellet håller de lokala affärsidkarna dock koll på dig och när du visat att du vet vad du gör, lättar ”trycket” en aning.
Jag, som har besökt Asien och sett kommersen där, hade fortfarande vissa problem med en del av ”utflyktsguidernas” påstridighet. Personal space är inte ett heligt uttryck i Gambia.
På tredje dagen träffade vi en kille som vi tyckte att det var mera avslappnat och hänga med och bad honom ordna en utflykt till ett naturreservat (Abuko nature reserve) och mangroveträsken (Lamin lodge). Det blev lyckat. Inte minst för att vi med privat guide fick se en hel del ”bakom kulisserna”.
Det bor 1,6 miljoner människor i Gambia. Det finns inte lika många jobb. Och inte alla barn tycks gå i skola. För det hängs runt en hel del på gator och torg.
Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.
Kvinnor, och bara kvinnor (och några spädbarn), på risfält runt mangroveträsken.
Hyfsat fattig (ändå riktiga hus) gata med svenskt fotbollshjärta.
Fiskeby mellan Bakau och Fajara.
Ljuvligt strandhäng även vid ebb.
En till bild från (den konstbevattnade) regnskogen på Combo Beach Hotel.
Gambia på Afrikas västkust, från översikt till detalj av hotellet. (Kartor från Google earth, iphoneversionen. Klicka för att se något!)
Kanske kommer jag på mer att skriva, då lägger jag till det här. Annars går det bra att fråga i kommentarerna så svarar jag så gott jag kan. Kanske kommer det ett till inlägg, med lite mer av en berättelse. (Se även tidigare inlägg, bild från Katchikali sacred crocodile pool.)
/P
