Category Archives: Resor till spännande platser

På besök i sagolandet, en dag när jobbet var föga tilltalande

Skrev en liten berättelse på Twitter för ett tag sedan. Den blev lite längre än 140 tecken, så jag var blev tvungen att använda Twitlonger.
Jag fick inte en enda reaktion. Jag undrar varför?’

Wwwioschsch. I ett försök att slippa jobba röker jag rostade fågelfrön och bollar med brinnande eldklot från landet utanför. Himlen är kissnödig och luktar pannkaka med hjortronsylt.
De små barnen som följer mig förtrollas av flöjtspelandet. Melodier så snusförnumstiga att tranorna sträcker på halsen, låter sig svepas med. En taktfast trumma i bakgrunden förkunnar nya visdomar från världens alla hörn och innan någon hinner säga stopp sitter vi där, dinglar med fötterna.
Under oss avgrunden, så det krävs att någon kan flyga. Men den som är rädd behöver inte chansa, bara en kvarts promenad bort finns en stentrappa med ledstång. Där bjuds det även på glass.
Den lille killen som hade ansvaret för att allt skulle ske i raka led har lagt sig under en palm för att vila. I mungipan har han nyckeln till sorg och elände, men plirar ändå oförtrutet med ögonen, som om ingenting egentligen stod på spel.
Har du läst hela vägen hit rekommenderar jag en liten paus nu. Kanske också ett glas vatten.

/P

Annonser

4 kommentarer

Filed under Länkar, bloggar och rekommendationer, Resor till spännande platser, Roman

Charter till Gambia (ett guide-, bild- och faktainlägg)

Gambia bjuder på underbara stränder, härligt klimat och en hel del att se. Naturupplevelser saknas inte. Men landet är fattigt och turismen är inte lika utvecklad som i till exempel de asiatiska turistläderna.

Fina, rena turiststränder, rensade från skräp. Inte den allra mest finkorniga sanden, men inte en enda sten i badvattnet. Och varmt i vattnet.

Jag och Karin åkte en vecka strax innan jul 2009. Ospecificerad sista-minuten-charter.

Innan resan växlade vi till oss dollar och vaxinerade oss mot gula febern och hepatit A, efter lite research. Vi skippade dock att ta malariatabletter. Åker man under perioden juni–oktober då det är regnperiod bör man dock ta det, har vi fått höra. (Resebolagen rekommenderar – så klart – att man tar malariaprofylax året runt. Man blir myggbiten!)
Växla hemma visade sig vara helt rätt. Det finns uttagsautomater som funkar med svenskt visa, men det är långt mellan dem. Vi hade tre kilometer till närmaste och det gick inte att ta ut pengar på hotellet.

När man landar i Gambia slås man av värmen, men inte som på till exempel Bali, Indonesien, där den innan man hunnit anpassa sig nästan kväver en. Under vår vecka varierade temperaturen kanske mellan 27 och 32°C. Gambia ligger på 13 grader nord om ekvatorn. Alltså 13/90-delar upp till nordpolen. Stockholm, som referens ligger på breddgrad 59.

Vi hade tur med rummet och fick det finaste hotellet – Combo beach hotel – av de tre som människor som kom med samma plan som vi, med Ving, bodde på – åtmistone om man ser till naturen på hotellet, som var helt fantastiskt. Som att bo i sin egen botaniska trädgård. Vi blev givetvis bundisar med chefsträdgårdsmästaren och saknade inte fröer och plantor att försöka driva upp här hemma i Sverige när vi åkte.
Med ospecificerat hotell fick vi ett något enklare rum, utan till exempel kylskåp. Funkade hur bra som helst ändå. Resebolaget erbjöd – för cirka 800 kronor – en garanti att vi skulle få bo på samma rum hela veckan. Vi tackade nej till det. Gick bra ändå. Förmodligen ganska ovanligt att man behöver byta, om det inte är verklig högsäsong. De vill bara tjäna några extra slantar på ens osäkerhet.

Vy mellan två av de fyra trevåningshuslängorna på Combo Beach Hotel i området Kotu, strax väster om största staden/marknaden Serrekunda. Hotellet ligger i direkt anslutning till stranden och vi fann inte anledning att besöka någon annan strand.

Det ska sägas med en gång, Gambianerna är inte blyga och tillbakadragna. Alls icke. Men de är trevliga och det är säkert att vistas i landet. Alla är medvetna om turismens betydelse för landet begynnande välstånd. Samtidigt är det fattigt, och turisterna framstår som rika, även när så inte är fallet.

Första dagen kommer därför mängder av personer och försöker sälja varor och tjänster. Att bli några turisters privata guide för en utflykt kan vara en mycket lönsam affär. Vi valde, även om det inte var enkelt, att ta oss runt på egen hand de första dagarna. Inte minst för att de paketutflykter som erbjöds av mer eller mindre officiella guider, oftast var så omfattande. Man vill ju onekligen kunna slappa på stranden också.

För den artige svensken gäller det alltså att kunna säga nej – vänligt men bestämt. Annars ägnar man hela resan åt att samtala med personer som vill ta del av ens (i vårt fall ändliga) rikedomar. ”Nej” och ett visst ointresse är vad som gäller. Runt hotellet håller de lokala affärsidkarna dock koll på dig och när du visat att du vet vad du gör, lättar ”trycket” en aning.

Jag, som har besökt Asien och sett kommersen där, hade fortfarande vissa problem med en del av ”utflyktsguidernas” påstridighet. Personal space är inte ett heligt uttryck i Gambia.

På tredje dagen träffade vi en kille som vi tyckte att det var mera avslappnat och hänga med och bad honom ordna en utflykt till ett naturreservat (Abuko nature reserve) och mangroveträsken (Lamin lodge). Det blev lyckat. Inte minst för att vi med privat guide fick se en hel del ”bakom kulisserna”.

Det bor 1,6 miljoner människor i Gambia. Det finns inte lika många jobb. Och inte alla barn tycks gå i skola. För det hängs runt en hel del på gator och torg.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Kvinnor, och bara kvinnor (och några spädbarn), på risfält runt mangroveträsken.

Hyfsat fattig (ändå riktiga hus) gata med svenskt fotbollshjärta.

Fiskeby mellan Bakau och Fajara.

Ljuvligt strandhäng även vid ebb.

En till bild från (den konstbevattnade) regnskogen på Combo Beach Hotel.

Gambia på Afrikas västkust, från översikt till detalj av hotellet. (Kartor från Google earth, iphoneversionen. Klicka för att se något!)

Kanske kommer jag på mer att skriva, då lägger jag till det här. Annars går det bra att fråga i kommentarerna så svarar jag så gott jag kan. Kanske kommer det ett till inlägg, med lite mer av en berättelse. (Se även tidigare inlägg, bild från Katchikali sacred crocodile pool.)

/P

3 kommentarer

Filed under Resor till spännande platser

När kommer pappa hem med motorsågen?

... i första hand: Vad är det? Och när kommer pappa hem med motorsågen?En riktig softis.

Nä, det visade sig att pappa inte behövdes. Krokodilen låg och sov i solskenet. Hade bara glömt att stänga munnen. Så det var helt lugnt att stå två meter ifrån och ta en bild.
Det fanns en annan man kunde klappa. Jag trodde att de skulle vara hårda, liksom pansarkänsla, men nix pix, de var mjuka. Förstå! Här har man gått en halv livstid och aldrig klappat en krokodil och haft massa fördomar. Så kan man ju inte ha det! Alls inte. Men nu är det gjort.
Stället heter Katchikali Sacred Crocodile Pool – väl värt ett besök!

Bakau, Gambia (karta kommer i framtida inlägg.)

/P

PS. Detta är en uppdatering från ett tidigare inlägg.

2 kommentarer

Filed under Resor till spännande platser

Porlande vatten och massor av lödder

Nej, jag går och diskar istället. Det är så bra utsikt därifrån. Muggar och koppar och tallrikar och bestick. Bra-att-ha-grejer, så att säga. Om man till exempel ska äta.

Om man istället ska skriva något viktigt, då är det bättre att ha en hjärna.

/P
___

Tillägg: Nu har Gustav skrivit det jag inte klarade. Dessutom bättre. Än jag ens tänkte. /P

Lämna en kommentar

Filed under Resor till spännande platser

Ett samelsurium av känslor som hoppar hage in i framtiden

På balkongen blommar fortfarande rädisorna som jag glömde att skörda i somras. Fast det har varit frost minst två nätter. Tjusiga små vita blommor, nu inne på fjärde månaden. En härdig växt minsann.

Vilket så klart är mer än man kan säga om mig. Jag har nära nog allt man kan önska sig, ett toppenförhållande och massvis med intressen. Ändå slår nu ångesten till som råttfällan under utedasset, rakt över lilla skadedjuret jag. För precis som i fjol har jag inget jobb i december, och tappar på bara några dagar allt det fina självförtroendet som jag byggt upp under året.
Eller så går det över i morgon, med mig vet man aldrig. Pelletsmaskinen, ett hin håles chokladhjul som vägrar att stanna på vinst.

Om precis en vecka ska jag åka till solen, till Gambia. Där kan man förvänta sig runt 30 grader, eviga sandstränder, en pampig flod och jordens tjattrigaste folk, tydligen. Tur att jag och flickvännen är sådana småpratarsnillen då. Det kommer att sluta med att vi sitter under ett exotiskt träd och inte vågar visa oss för omvärlden.
Att vara rädd för finns agressiva försäljare, malaria och mygg, varav det sista i mina ögon är värst. Mygg är nästan det enda i hela världen jag är rädd för. De kan nämligen få mig att vara vaken i sex dygn i rad, med sitt surr.
Ändå är jag övertygad om att Gambia kommer att göra oss gott, för nu har det fan småduggat här hemma i två månader.

Nu ska jag ta ytterligare en kopp kaffe och skicka iväg lite gamla fakturor, sådana som har legat gömda under att-göra-stubben med de ihåliga rötterna. Sedan ämnar jag som vanligt städa mig ur den här mentala buren.

/P

8 kommentarer

Filed under Blommor, Livet, upp- och nergångar, Resor till spännande platser