Monthly Archives: augusti 2009

Även fällor i fina nätgemenskaper

De moderna nätgemenskaperna är fantastiska, men innehåller också fällor.

Det är ju förstås en gammal sanning, men man kan inte vara älskad av alla. Sticker man ut det minsta, märks, tar plats, har åsikter, kommer det alltid att finnas någon som stör sig. Eller tvärtom, om man förminskar sig själv till ett genomskinligt spöke, syns man inte alls, och blir ignorerad.

För även om nätet, som exempelvis för närvarande på Twitter, skapar märkliga och brokiga gemenskaper, som kan ge stöd och tröst i de mest besynnerliga situationer, finns också risken att man ytterligare stänger in sig i grupper med personer som bara tycker som en själv. I gemenskaper där de sociala normerna utanför gruppen inte behöver respekteras. På platser Magdalena Ribbing knappast skulle våga sätta sin etikett.

I takt med att internet för var sekund som går expanderar bortom förståndets uppfattningsförmåga, skapas fler och fler specialtillhåll för utanförskapet att hitta en jämlik. Men bara för dem som vet hur man hittar dit, som har kunskapen att söka. Och vad händer när även dessa nätverk smulas sönder och faller i glömska? Kanske är det därför ungdomar idag i mångt retirerat till msn, som en trygg och fast punkt. Något det skrivits en del om på sistone.

I tidigare världar kunde en person som ansågs lite udda, vara glad om den hade EN vän. Idag ska man inte bara ha vänner, man ska dessutom visa upp dem på någon slags skrytvägg på internet. Se så många vänner jag har på Facebook! Titta så många som läser vad jag skriver på Twitter! Så här många bloggläsare har jag!

Själva sökandet efter bekräftelse kan ge tillskott till den ångest utanförskap medför. I värsta fall kan den till och med svälja en, jakten på popularitet. Jag har själv vacklat och fallit i den fällan – och har haft svårt att hitta tillbaka till balansen. En balans som inte bygger på expansion och framåtskridande – fler och fler vänner, besökare, et cetera – utan som finner lugn och kan luta sig tillbaka.

Jag talade nyligen med en bloggerska mångdubbelt större än jag som villigt erkände att bloggen till stor del handlade om bekräftelse. Och att den var ett utmärkt sätt att få det. Jag menar nog att det kan vara en fälla. Vad tror du?

/P
___
Hela denna bloggpost skrevs ursprungligen som en kommentar till Månhus men publiceras nu i stället här i avsevärt förkortad form.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Ideologi, Livet, upp- och nergångar

Döden och Internet, ett samtal

Tänk om vi hade 400 år gamla YouTube-klipp på våra förfäder!

Vet dina närstående vad du skulle önska hände med ditt internetliv, om något skulle gå riktigt, riktigt snett? Vet de hur de ska agera? Vad händer med dina 4000 flickr-bilder om du skulle råka ut för en olycka och trilla av pinn? Vet någon dina inloggningsuppgifter? Vet dina släktingar om att de måste betala domänavgiften en gång per år för att din blogg ska finnas kvar?

Samtalet om Döden och Internet på Sweden social webb camp som jag deltog i helgen på Tjärö nere i Blekinge innehöll inte bara några av de mest spännande frågorna om framtiden, det var också ett av de bästa konferensliknande möten jag bevittnat (nej, jag deltog inte själv aktivt). Samtal mer än föreläsning. Och ingen talade i mun på den andre. Dessutom hade vi fantastiskt roligt under tiden.

När våra äldre dör idag är det för de flesta ingen tvekan om att vi bevarar de fotoalbum och brev de lämnar efter sig. De ger en källa för att knyta historiska personliga band. Kanske också få en djupare inblick i deras liv. Förstå hur de levde, förstå tiden.

Men idag finns de flesta brev och fotoalbum på internet. Många tusentals fler än de min gamla mormor någonsin hann skriva eller vara med på under sin livstid.

Och inte skulle jag vilja vara den som sorterar ut de privata, viktiga mejlen från de tusentals strunttexter som man genom åren hunnit skicka. Inte heller skulle jag vilja vara de efterlevande som tvingas ta beslutet om min blogg ska finnas kvar för alla för evigt. Eller för den delen leta upp alla de platser på internet där jag skapat en inloggning och gjort ett avtryck. Det låter sig givetvis inte heller göras. (På några platser kommer jag nog inte ens in själv längre.)

Vid ett tillfälla kanske vi får en internetidentitet, kopplad direkt till vår person. Som ett personnummer. Då löser sig många av frågorna. Men vi vill ju fortfarande kunna vara anonyma på internet. Eller?

Och när kommer en tjänst som tar hand om de här frågorna åt oss? En attraktiv, lättanvänd tjänst som vi kan lita på att den fungerar (samt använder dokument- och bildformat som håller för framtiden). Eller en tjänst där vi tryggt och säkert kan förvara våra internettestamenten. Som ser till att de avtryck vi gjort förvaltas för framtiden enligt vår egen önskan.

Hur länge vill man ha en död person bland sina kontakter på Facebook? Ska ”den döde” kunna skriva ett sista farväl? En hälsning i eget namn, till alla dem man har haft kontakt med. ”Det är med sorg i hjärtat vi blir tvungna att meddela att Per måndagen den 24 augusti 2004 gick bort från oss. Vi i familjen bistår härmed hans önskan att tacka alla vänner och bekanta för den fina tid han fick bland er,” kanske?

Vem blir först att kommentera? Hur länge ska det få ligga kvar?

Som ni märker, fler frågor än svar här.

Än fler spörsmål avhandlades under den knappa timme jag bevittnade detta förutsättningslösa samtal. Jag fick mig en rejäl ögonöppnare.

Jag jobbar nu på ett internettestamente.

De flesta av deltagarna under sessionen "Vad händer när jag dör på riktigt."

De flesta av deltagarna under sessionen "Vad händer när jag dör på riktigt." (Det går alltså att klicka på bilden – två gånger – för lite bättre upplösning.)

Jag vill också passa också på att tacka alla på #sswc – den ”hashtag” som helgen kommit att förknippas med – för en fantastisk helg! Arrangörer, hepp! Ett strålande jobb! Deltagare, hepp! Ses nästa år!

/P

22 kommentarer

Filed under Ideologi, Livet, upp- och nergångar

Dagens ”Sök och du skall finna … Pelletsmaskinen”

+”jag har börjat röka”    2
gävles flottningsrännor    1
staniolfolie    1
50-talsbestick    1

/P

4 kommentarer

Filed under Språk eller festligt

Internetnamndroppande

Juliagruppens samtal igår blev en gemytlig tillställning. Själva samtalen var intressanta om än inte (för mig) världsomvälvande. Intressantast var att höra om Erik Josefssons arbete i eu. Den killen förtjänar guldmedalj för idoga arbetsinsats!

Förutom Erik lyckades jag få korta pratstunder med bland andra politikbloggstjärnan Emma Marie ”Opassande” Andersson, Kvällspassetstjärnan Elin ”Saker under huden” Grelsson, favoriten Gustav ”Grovt initiativ” Almestad (även Pillow talk), Piratpartiets vice ordförande Christian Engström, nät(aktivist?)stjärnan Marcin de Kaminski och numera vännen Julia Skott. Trevligt. Inte minst att få ett riktigt ansikte till alla texter man läst.

Saknades gjorde justitieminister Beatrice Ask och infrastrukturminister Åsa Torstensson. De hade nog funnit tillställningen givande.

Vill man höra vad som sades gör man det på Bambuser.

Jag tog även två halvtaffliga bilder med mobilen. De finns att beskåda på min Twitpic.

/P
___
Tillägg: Glömde att jag även sa hej till Isobel Hadley-Kamptz som jag av någon märklig anledning är lite rädd för. Hon är respektingivande, men verkar trevlig. Kanske beror det på att hon inte följer mig på Twitter. Eller hennes status som Expressen-ledarskribent (notera, ingen länk. Äh btw, fuck it, det här är knallbra.) Min kompis S, tidigare i bloggen benämnd internetblyg, numera väldans aktiv på Twitter, verkade dock vara tjenis med henne.

12 kommentarer

Filed under Ideologi, Länkar, bloggar och rekommendationer

Blogga din jävel, medan du är unger! (Ett inlägg om karriärångest, som börjar lite trevande)

Åh så trögt bloggandet går. Jag får skriva dagbok istället. Men jag gör det här. Inte oroa sig.

I flera veckor har jag som vanligt sprungit runt på internet bland bloggar och nyhetssajter och samlat inspiration och kunskap. Det finns så många ämnen jag har velat skriva om själv. Men det har inte fungerat.

Och så jobbar jag fortfarande på en fet och modern bloggrulle. En uppgift som bara expanderar. (Läs Grovt Initiativs tankar i ämnet.)

I eftermiddag går jag på Juliagruppens samtal om, eh … internets framtid? Och till helgen åker jag på Swedens social webb camp i Blekinge; Ett slags Nya tidens konferens, som skapats på internet och där deltagarna i hög utsträckning gör jobbet själva. En driven privatperson tar initiativet och resten löser sig. På internet. (Nåja, han och de som ordnat har nog jobbat en hel del.) Jag har själv bidragit med klipp- och klistra-kunskaper.
Idel nätkändisar, mediapersonligheter och storbloggare har anmält sig. Kan bli spännande. Den yngste deltagaren är 13 år. Den äldste vet jag inte, men knappast purung.

Själv är jag nu åter utan jobb. Eller jobb? Just nu har jag inga uppdrag, är nog den mest korrekta beteckningen.

Vilket så klart leder mig att tänka på min egen framtid. Det är sedan en tid tillbaka väldigt uppenbart för mig att jag inte finner tryckta publikationer så upphetsande längre. Allt intressant (okej, nästan då) jag läser finns ju här på webben.
Men antalet förfrågningar att vara redaktör för en stor, framgångsrik webbplats med avsevärd lönsamhet har hittllis varit en aning begränsat. För att tona ner en smula.
Till saken hör ju så klart också att det här med lönsamhet på nätet, fortfarande är en komplicerad historia. (Fredik Strömberg och Mikael Zackrisson på Veckans affärer, bland andra, har skrivit intressant om det.)

På webben har jag heller ingen verklig expertkunskap. Vad gäller design ligger jag ljusår och havsanemoner efter. Nyhetsjournalistik intresserar mig föga och även hos en smalare publikation (tänk en webbsida för ett specialmagasin) skulle jag – vad jag vet hittills – ganska snabbt känna mig instängd.
Jag kan förstås fortfarande göra en läsvärd text av uselt utgångsmaterial (ni som inte jobbar med det skrivna ordet, kan inte föreställa hur usla texter journalister och skribenter ibland skickar in för publicering!) Jag kan fortfarande hyfsa till en rubrik och plita fram en något mer intressant ingress, men det känns inte vansinnigt spännande. (Att jag inte alltid lyckas med mina egna texter är en annan sak, brasklapp, brasklapp.)

Gå dit du vill gå, och pengarna kommer att följa efter, lyder ett ordspråk. Men jag vet inte vart jag vill gå. Inte exakt.
Men det känns som att det någonstans i den här spännande tiden borde finnas en plats för mig. En plats där språklig, social och teknisk nyfikenhet behövs.

Vi får se om något utkristalliserar sig under den kommande veckan. Det har ju inte gjort det sedan jag var 25 år och jag började tänka karriär, 1899.

/P

PS. Här är en annan manlig bloggare vars texter jag börjat utforska. Lite skrytigt ibland kanske, men väldans bra hittills.

8 kommentarer

Filed under Ideologi, Länkar, bloggar och rekommendationer, Livet, upp- och nergångar

Shoegaze revisited

SvD hade igår en mycket bra artikel om Shoegazing. Sedan dess har det cirkulerat ett antal försök att sätta samman en bra Spotify-lista med musikstilen. De flesta misslyckas. Och det beror främst på att de inte prickar årtalen. I princip är det åren 1990 och 1991 som gäller med några föregångare 1988, 1989 och någon eftersläntrare 1992. Nu finns ju inte allt på Spotify, men här hittar du mitt bidrag:

http://open.spotify.com/user/pelletsmaskinen

Okej, Chapterhouse-dängan är kanske än mer Madchester, men den kvalar in och Revolver-låten är kanske inte heller ren Shoegaze, dock klockren. Sedan saknas allt med Moose, Adorable, Chaterine Wheel och Boo Radleys, eftersom det som finns på spottan inte kan räknas som shoegaze.

Shoegazing drabbade mig hårt i hjärtat i början av gymnasiet efter ett åttiotal till första halvan fyllt av Depeche mode och andra syntband och senare åttiotalsindieband som The Smiths, Jesus and Mary Chain och House of love, et cetera.

Mycket nöje!

/P

2 kommentarer

Filed under Musik

Twitterfest Stockholm, en kort recap

Igår var det fest minsann. Jag hade (bara) bjudit in folk från Twitter. Till min takterass. Det blev en härlig, om än lite – vilket var precis vad man kunde förvänta sig – udda tillställning. Jag och Elvira och min nya Twittertjej anordnade och tillsammans med Elvira kom en riktig – fast ändå inte – Stureplanspingla. Ni vet så där solbränd och med värsta perfekta håret och alldeles genomtrevlig. Hon hade fått för sig att jag var i hennes ålder, runt 23. Väldigt nöjd. Blev jag då. Men hon tycktes inte ha något emot att jag var en halvgubbe. Tvärtom, hon var kvar bland de sista.

Så kom det ett extravagant klätt par som matchade i rött och vitt och hade tagit med sig matchande tomater. Mycket tjusiga. Hon var, förutom en tjej som kom sent som hade planer på att börja, den enda som inte twittrade.

Elvira hade med sig sin dotter som är som ett riktigt litet yrväder. En magisk unge. Finns också på Twitter. Fem år gammal. Kanske blev det dock lite för sent för henne framåt slutet.

Sedan dök en av de skojigaste killarna på hela twittan upp och drog sina one-liners. Typ så sjukt go gubbe.

Så kom det två tjejer som jag bara känt någon dag på Twitter varav en jobbar med casting till tv-programmet Paradise Hotel. Hur udda är inte det i min värld? Den andre visade sig jobba i Stockholms kanske finaste byggnad. Anticimex högkvarter i Gröndal. Två väldigt rara tjejer.

Efter det dök det upp en för mig helt ny bekantskap som visade sig vara toktrevlig. Vi hade bara följt varandra några timmar på Twitter innan festen. Han kom från Sundsvall och hade ”sociala medier”-lunchat med flera av bloggsveriges kändisar på hemmaplan. Han kom dock inte från Sundsvall specifikt för festen. Det visade sig att han bodde hos sin syster som bor på min gata, bara några hundra meter bort.

Sist men inte minst dök senaste veckornas twitteryrväder upp och tog ett glas. Hon var kvar till ganska sent och vi satt och snackade ett bra tag.

Vi saknade några som vi trodde skulle komma, den supergalne skoja-om-allt-twittraren, den trevlige homosnubben och den bloggande tv-journalisten, till exempel.

Vad hände då? Jo, vi snackade och drack varje sorts alkodryck som fanns att tillgå. Överflöd, är inte att ta i. Och så spelade vi musik och några dansade och klättrade på skorstenen och efter en stund fick vi hämta extrajckor trots att det var en varm dag på sommaren. Och så pratades det en hel del Twitter och bloggar så klart. Mycket gick ju ut på att lära känna varandra.

Framåt midnatt droppade några av för att fortsätta ut i natten och Elvira och dotter åkte hem. Några stannade ett par timmar till och satt och pratade. Det var inte alldeles nyktert. På slutet satt jag och Karin, mitt Twitterfynd, och snackade säkert en timme efter att alla gått. Hon spiknykter, inte jag.

Kanske hade man hoppats på lite bättre uppslutning än 13 personer, men som experimentfest blev det ändå väldigt lyckat.

De flesta av ovan nämna personer går att identifiera – åtminstone som twitteralias – via den så kallade hashtaggen ”#twitterfeststhlm” på Twitter. (Men observera att hashtaggar bara sparas någon vecka.)

Det här gör vi nog om en dag.

/P

16 kommentarer

Filed under Allmänt, Länkar, bloggar och rekommendationer