Category Archives: Roman

På besök i sagolandet, en dag när jobbet var föga tilltalande

Skrev en liten berättelse på Twitter för ett tag sedan. Den blev lite längre än 140 tecken, så jag var blev tvungen att använda Twitlonger.
Jag fick inte en enda reaktion. Jag undrar varför?’

Wwwioschsch. I ett försök att slippa jobba röker jag rostade fågelfrön och bollar med brinnande eldklot från landet utanför. Himlen är kissnödig och luktar pannkaka med hjortronsylt.
De små barnen som följer mig förtrollas av flöjtspelandet. Melodier så snusförnumstiga att tranorna sträcker på halsen, låter sig svepas med. En taktfast trumma i bakgrunden förkunnar nya visdomar från världens alla hörn och innan någon hinner säga stopp sitter vi där, dinglar med fötterna.
Under oss avgrunden, så det krävs att någon kan flyga. Men den som är rädd behöver inte chansa, bara en kvarts promenad bort finns en stentrappa med ledstång. Där bjuds det även på glass.
Den lille killen som hade ansvaret för att allt skulle ske i raka led har lagt sig under en palm för att vila. I mungipan har han nyckeln till sorg och elände, men plirar ändå oförtrutet med ögonen, som om ingenting egentligen stod på spel.
Har du läst hela vägen hit rekommenderar jag en liten paus nu. Kanske också ett glas vatten.

/P

Annonser

4 kommentarer

Filed under Länkar, bloggar och rekommendationer, Resor till spännande platser, Roman

Igår

Fick för mig att jag skulle föra detaljerad dagbok i tredjepersonsform på Twitter under ett dygn. Tyvärr tappade jag gnistan framåt eftermiddagen igår, så ni fick inte vara med under middagen och kvällen (magisk* spenatsoppa och sjukligt goda* varma mackor följt av skräp-tv-kväll, godnatt vid 23.00.) Men här är resultatet:
___

[01.36, måndag natt]
Just som han kände ögonlocken sluta sig, kom den till honom. Tanken. Helt klar. Självlysande. Tyvärr hann han inte skriva ned den innan …

[08.25, tisdag morgon]
… han somnade. När han vaknade var den förstås som bortblåst. Av en ökenstorm på dörrmattan. Och av minnet återstod bara gruset i ögonen.

[08.37]
Efter en kopp kaffe började dagen åter kunna svara på tilltal. Molnen tornade visserligen upp sig på himlen. Men bakom dem sken solen.

[08.46]
Nere i hamnen låg den lilla träbåten och guppade. Fylld med vatten efter pumphaveriet. Som ett akvarium för svartmögelälskare. I ek.

[08.58]
Duschen får vänta. Av vattensanering blev man ändå dirty, tänkte han, drog på sig stövlarna och baxade kroppshyddan ut genom entrédörren.

[12.20, typ]
Åter hemma satte han sig ner med resterna från gårdagens middag och tänkte. Men si, det skulle han aldrig ha gjort. Det blev bara förvirrat.

[13.00]
Med isborr hade solen tagit sig ned genom molnlagren. Han satte sig på balkongen med en fjärde kopp kaffe, läste. Putsa fönster fick vänta.

[14.30]
Bedrövad betraktade han resultatet. Kors och tvärs syntes spår som av slemmiga sniglar. Inte kul. Fanns det en ABF-kurs i fönsterputsning?

[14.35]
Några lätta svep med den fina putsduken från kameraväskan fick avsluta eftermiddagens huvuduppgift. Bättre. Så lade han sig åter att läsa.

[15.00]
Till lunch tog han sig en funderare, en tallrik fil och därtill müsli gjord endast på ekologiska råvaror. Sedan drog hans tankar till skogs.

[20.00]
Efter skogspromenaden var ingenting sig likt. All kreativitet borta, all lyster begravd. Vad hände? Kanske skulle planen stupa helt nu.

___

/P

___
*Se kommentarer.

7 kommentarer

Filed under Livet, upp- och nergångar, Roman, Språk eller festligt

R.A.1. Introduktion av Maria

Jag är så extremt sugen på att skriva en bloggroman. Ni vet, man plitar lite då och då och så växer det långsamt fram något man själv, "jag författaren" liksom, har skapat.
Jag börjar så får vi se vad som händer.


Roman
Kapitel A
Avsnitt 1
Kort introduktion av Maria

Hon älskade att simma. Helst skulle det förstås ske i det fria och inte i en bassäng. Men det var svårt i Sverige i mars.
En gång hade hon simmat runt Lilla Essingen. Det missade hon sällan att berätta för nya bekantskaper. Ändå hade det inte varit speciellt jobbigt. Det hade tagit tid, snabb var hon inte, bara uthållig. Två kilometer, eller vad det nu kan ha blivit, i tjugofemgradigt vatten, en strålande dag för snart fem år sedan.
Martin hade gått på stranden och tittat på hela vägen. Han var en liten orolig människa. Gulligt tyckte hon då. Besvärande tyckte hon idag. Nu hade hon inte träffat Martin över ett år. Skönt. Jävligt skönt.
Men idag fick det alltså bli bassäng. Åkeshov, kort bassäng men sällan så mycket folk att man blev störd. Kommunalt, bra pris.
Hon duschade före för att få upp värmen och för att det var skönt. Innan hon satte på sig baddräkten kontrollerade hon bikinilinjen. Behövde åtgärdas, men inte idag. Kunde gott vänta en vecka. Det verkade inte troligt att någon skulle uppmärksamma den begynnande hårväxten. Inte i mars. I Sverige. Utan pojkvän. Utan planerade gemytlighetsstunder.
När Maria var yngre vågade hon inte dyka i med huvudet först. Hon brukade istället försiktigt kliva ner med hjälp av stegen. Långsamt med en fot i taget, det mest plågsamma sättet att ta sig i.
När hon fyllde tjugofem hade hon beslutat att göra något åt saken och anmält sig till simhoppskurs vid Eriksdalsbadet. Allt eller inget, hon var ingen kruka. Det hade varit roligt och hon hade snabbt blivit modigare. Tills en dag då hon landade fel och gjorde illa ryggen ordentligt. Nu var hon återställd, helt och fullt, och ansåg själv att hon hade en lagom respekt för processen att hoppa i. Hon kanske aldrig mer skulle ge sig på saltomortal från femman, men att dyka från startpallen var oproblematiskt.
Hon hoppade.
När hon åter kom upp till ytan kände hon det. Känslan hon var där för. Jag, Maria, kanske inte är som alla ni andra jävlar. Men jag är helt ok. Och det här är mitt element.


Jag vet inte. Är det romanen man vill skriva? En banal kärlekshistoria med kanske en aning tvist i berättarstrukturen, en och annan Brechtiansk utvikning och ett fint, något litet öppet slut.
Eller är det kanske en spänningsroman? Vi drömmer väl alla om att bli en ny Stieg Larsson, född i Skelleftehamn, Västerbotten.
Eller varför inte en Stor roman, lite tung, lite djup, som förnyar romankonsten och präntar ens namn i världshistorien?
Tänk om man kunde kombinera, skulle ju sälja som Thailandsresor i december.
Ja, ja, dream on, vi får se om jag fortsätter någon dag.

/P

Lämna en kommentar

Filed under Roman