Skrev en liten berättelse på Twitter för ett tag sedan. Den blev lite längre än 140 tecken, så jag var blev tvungen att använda Twitlonger.
Jag fick inte en enda reaktion. Jag undrar varför?’
Wwwioschsch. I ett försök att slippa jobba röker jag rostade fågelfrön och bollar med brinnande eldklot från landet utanför. Himlen är kissnödig och luktar pannkaka med hjortronsylt.
De små barnen som följer mig förtrollas av flöjtspelandet. Melodier så snusförnumstiga att tranorna sträcker på halsen, låter sig svepas med. En taktfast trumma i bakgrunden förkunnar nya visdomar från världens alla hörn och innan någon hinner säga stopp sitter vi där, dinglar med fötterna.
Under oss avgrunden, så det krävs att någon kan flyga. Men den som är rädd behöver inte chansa, bara en kvarts promenad bort finns en stentrappa med ledstång. Där bjuds det även på glass.
Den lille killen som hade ansvaret för att allt skulle ske i raka led har lagt sig under en palm för att vila. I mungipan har han nyckeln till sorg och elände, men plirar ändå oförtrutet med ögonen, som om ingenting egentligen stod på spel.
Har du läst hela vägen hit rekommenderar jag en liten paus nu. Kanske också ett glas vatten.
/P
