Kategoriarkiv: Livet, upp- och nergångar

Dokumenterar i-landsmissären med lite större skärpa

En fyra veckor gammal Iphone 4 efter ett fall på 44 centimeter ner i trägolv.

Misery loves me, som en gammal idol skulle ha sagt.

/P

6 kommentarer

Under Livet, upp- och nergångar, Stil, prylar och mode

Den som är den som är det

Hela den här texten är ämnad för en bok åt/för/till årets upplaga av SSWC, Sweden social web camp. Jag vet inte mycket om boken, men pangar på såhär:

Inte alla har råd att bjuda på sig själv. Men vi som anser oss ha råd att göra det tror jag har en viktig uppgift.

På fjolårets Sweden social web camp, SSWC, kom jag som total nykomling. Jag började blogga som anonym i början av 2009. Första veckan delade jag inte ut min bloggadress till någon. Sedan blev det lite tråkigt så jag började dela ut adressen till en person i veckan, som ett test. Sedan en om dagen.

Efter en stund hittade jag till Twitter och gav upp. Kom ut från anonymträsket och blev helt öppen. Jag, mina känslor och livet, helt upp till var och en att läsa.

Många som bloggat om sina känslor och upplevelser tror jag någon gång har försökt skriva den här texten, där man berättar sin personliga internetresa. Det är inte alldeles enkelt, men jag ska försöka göra det så naket jag kan.

Anledningen att jag åkte på SSWC var att min då nya internetväninna Elvira – @notonmyshift [Twitter] –  skulle plugga till webbstrateg. Jag hängde på som kompis. (Trust me, vankas det party, mycket folk och camping är inte jag den som är den som är det som ni vet.)

Tyvärr råkade Elvira bli sjuk, så jag åkte helt på egen hand, pengarna redan inbetalda och ”sociala medier” – ett begrepp jag ställer mig aningens tveksam till – i varje vrå av lilla hjärnan.

Väl där visade det sig att jag faktiskt redan kände några, samt hade en rad andra bekanta från Twitter, så det gick ingen verklig ensamhetsnöd på mig, ens inledningsvis.

Innan det helglånga – numera närmast sönderhyllade eventet – var över, hade jag träffat några av de finaste människor jag mött, och druckit minst fyra öl för mycket. (Något jag ämnar göra även i år.)

Men, undrar du, vad är det som är så konstigt då?

Tja, kanske kommer jag i år att vara den ende (av närmare 400, som jag förstått saken) som inte har något jobb. En äkta arbetslös.

På SSWC florerar diverse mediechefer, start-up-vd:ar, socialmediekändisar, PR-nissor, ultraspetsiga personer med datorkompetens och en och annan i övrigt duktig, samt ett stort antal andra, mer eller mindre vanliga.

Jag är utbildad journalist och har arbetat som skribent, redaktör och layoutare. Vissa år har jag tjänat ganska duktigt med pengar, men överlag är min karriär en ganska sorgesam historia.

Till saken hör att jag inte alltid mår så bra. Lite oavsett omständigheter. Då och då går jag liksom ner mig, blir dålig, självömkande, något svår att umgås med. (Ni som träffat mig vet att jag tillhör de tydligt extroverta som inte är räddhågsen.)

Men det är man ju inte ensam om, vilket allra tydligast visas, tada … på internet, i sociala medier.

Numera är det inte ofta jag klämmer ur mig något viktigt personligt. Jag har, tänker jag mig, fått ”andra uppgifter” – hjälpa nya nybörjare, vänchatta och ställa upp bakom kulisserna.

Ändå vet jag, eller försöker åtminstone alltid minnas, var jag har mina rötter. Bland de som inte alltid ligger överst på framgångslistan, inte alltid har flest vänner, inte alltid tycker att nästa utmaning är lika spännande som förra. Kanske bland dem med en diagnos, de som känner sig misslyckade, de som strävar efter att hitta sig själva.

Jag funderade ett tag på att hålla ett föredrag på årets SSWC om att ”må dåligt på internet”, men jag tror inte att det blir något. Och jag tror ni förstår varför.

Ändå vill jag säga detta: Även människor som inte passar in i den norm som finns uppsatt, har något viktigt att bidra med, till samhället och webben.

Ibland kanske till och med något de andra inte har …

/P

9 kommentarer

Under Ideologi, Livet, upp- och nergångar

En början på något ärligt, som slutar i förvirring

Jag tänker att om jag inte länkar från facebook och twitter kommer ett tjugotal personer att hitta hit, såhär mitt i sommaren. Det är ett rimligt antal. Då kan man skriva vad man vill.

Om jag har otur håller jag på att gå ner mig igen. Jag har inget jobb och det tär på mig. Vad gör jag för fel? Varför misslyckas jag så hårt? Jag har ett ganska underbart liv med Karin, som jag älskar, och vi har våra sköna rutiner. Men det räcker inte hela vägen. Jag känner mig som tjugo och vill leva livet. Igen och igen.

Men vad gäller karriären känner jag att jag redan gjort mitt bästa. Jobbat så hårt jag kunnat och lärt mig så mycket som möjligt. Nu känner jag mig slut som artist. Cirkusclownen som trillade ner från den slaka linan som var spänd mellan de två havrefälten där borta i fjärran.

Kanske borde jag inte blivit journalist – jag har faktiskt inte det rätta drivet. Men jag är ganska bra på det jag gör. Hade jag lyckats bättre inom ett annat område, eller saknar jag något som inte har med kunskap, skills, social förmåga eller driv att göra?

Hör en god väninna berätta om jobbet och tänker, hm, så vill jag också ha det!

Nu tog orden slut. Hej på en stund! /P

6 kommentarer

Under Livet, upp- och nergångar

Härmed lovar jag mig själv …

… att aldrig, aldrig någonsin mer försätta mig i en situation då jag måste jobba såhär.

Citatet som följer nedan är en (1) av 32 (trettiotvå!) bildtexter i ett sjusidigt (7-sidigt) reportage som jag sitter och layoutar. Det är det 18:e (artonde!) och sista nästintill exakt likadana reportaget i det magasin jag gör.
Jag önskar dig lycka till med att ta dig igenom nästa stycke!

”Christer som gjort portningsjobbet höjde bland annat ”taket” i insugkanalen sex millimeter. Att även fylla igen och höja ”golvet” – korta radien – kan ibland vara verkningsfullt men inte i det här fallet. Vårtan kring ventilstyrningen har slipats till en bättre strömlinjeform vilket ofta ger bättre flöde men är mycket arbete. Plus 15 procent bättre flöde överlag vilket fick vissa amerikanska Olds-snillen att gå i taket när motorns ägare Pierre mailade resulaten.”

Bilden som accompanjerar texten föreställer för övrigt en metallbit med ett hål i.

/P

7 kommentarer

Under Ideologi, Livet, upp- och nergångar, Språk eller festligt

Blir tvungen att mumsa på två rader statistik i det förhatliga programmet från mikromjukisarna istället för att fortsätta tramsa runt

Jag vet inte vad jag ska blogga om. Vilket torde framgått.

Men jag kan meddela att jag mår bra, fast jag är inne i en lite sur och vresig fas, där jag mest läser om politik och irriterar mig. Det brukar vara så ibland.
Ber flickvän om ursäkt för detta.

Annars är jag åter i en fas då världsrymden och de extrema naturvetenskapliga forskningsfronterna intresserar mig mest.

Nu måste jag bita tag i två vidunderligt plågsamma excelrader. I rutorna ska det stå siffror. Det gör det inte ännu.

Morsning! /P

Lämna en kommentar

Under Ideologi, Livet, upp- och nergångar

En hambo i hallen, munspel och glada miner – här snålas det icke!

Det vore trevligt om man åtmintone ett år kunde fylla år en dag då inte kylan lamslagit ens känsloliv och mörkret svalt allt självförtroende. Det ser inte ut att hända i år heller. /P

2 kommentarer

Under Livet, upp- och nergångar

Han klarade det inte

Jag hoppas att ni har läst den hemskaste – och bland de bästa – av bloggar. Jag har fortfarande inte kunnat kommentera … /P

Lämna en kommentar

Under Länkar, bloggar och rekommendationer, Livet, upp- och nergångar

Helvetes satans jävla förbannade

Nej, det kan inte vara sant!

Han hade ju fixat det! Jag bara gråter. Anna, Gustav, big love!

/P

1 kommentar

Under Länkar, bloggar och rekommendationer, Livet, upp- och nergångar

RIP fd fin blomma

Det är sorgligt när blommor dör. Man känner sig som en dålig förälder. I morgon är sista dagen för min orkidé med luftrötter, som blommade för första gången i min ägo efter cirka trettio år i livet. Strax efter det började den att må dåligt.

Nu tillhör visserligen denna Vanda-hydbrid de mera svårskötta. Kräver extra belysning, hög luftfuktighet och specialnäring en gång i veckan, så jag ska inte banna mig själv för hårt.
Likväl, en tår och en bild från dödsbädden är den värd. Nästan ett och ett halv år har jag haft den. Jag gjorde så gott jag kunde.

Last days of Vanda.

/P

2 kommentarer

Under Blommor, Livet, upp- och nergångar

Sjukt bra kärlekstips! Men ibland har Agnes inte fattat …

Jag är så jävla sur på alla tjejer, och i synnerhet Agnes! ”Och det här berättar ni nu”, liksom. När jag är 35 och redan har trampat på varenda mina som finns i skogen.
Nu visar det sig alltså att de sitter inne med synnerligen konkret info – ”precis så här ska det gå till, men skippa för fan det här.”
Det här är info som man (killar) måste få när man fyller 14! Eller åtminstone 18. Inte nu va?

Skolan tycks ha startat hos Anneli, fortsatt hoppa hopprep hos Tanja, bytt inriktning och förfinats hos Julia och landat i den mest perfekta samlingen tips världen skådat hos Agnes.

Men som ni märker, bara tjejer! Jag känner att någon måste försvara det här ur ett killperspektiv. Det är ju ändå en del saker som inte är sanna. Och några grejer som måste förtydligas och kompletteras. Någon bara måste göra det. Nämligen jag!

För att inte förvirring ska uppstå, svarar jag mellan Agens kommentarer. Precis som man gör i mejl när det ska bli riktigt riktigt tydlig. (Kursiverat är Agnes.) Vad det handlar om torde framgå.

– Om du har en flickvän är det en god idé att vara tydlig med det innan du inleder andra romanser, så att dessa romanser har möjlighet att betacka sig mödan.
– Ha, klarar mig! Aldrig gått på den enkla. Mycket bättre att vara trogen och bolla med en boll i taget. Men du borde berätta att killar ska bli sura också, när tjejen varit otrogen! Hur fan ska man veta att de börjar trilskas, tro att man inte älskar dem och dumpar en bara för att man inte gnäller över att de varit med någon annan, när man varit på annan ort ett tag?

– Om du känner dig försmådd, har blivit brädad eller dumpad, får du inte sista ordet genom att skriva långa indignerade sms på latin.
– Men det säger ju sig själv! Alla långa indignerade konversationer ska vara på modersmålet. Annars blir de aldrig tillräckligt mastiga för att ha verkan. Aldrig latin!

– Svartsjukeslagsmål med andra killar undanbedes, i synnerhet om de inkluderar typ kedjor, knivar och knogjärn.
– Ha, klarar mig igen. Kedjor, knivar och knogjärn är ju farliga! Skulle aldrig få för mig något sådant. Mycket, mycket bättre att stå på fyllan och skälla fyra helger i rad. Så gör man intryck. Intryck är viktigt!

– Berätta inte för din flickvän hur hennes bästa väns läppar kändes runt din penis. I synnerhet inte på din flickväns födelsedag.
– Säger sig ju själv. Går inte att jämföra. Varje avsugning är individuell. Dessutom kan ju tjejen råka ha torra läppar just på födelsedagen. Inte hennes fel!

– Säg inte ett efterlängtat ”jag älskar dig” för att dementera det en timme senare med ”det har jag aldrig sagt”.
– Nä just det, man ska stå för vad man säger! Alltid, alltid. Sådana här saker har tjejer uppenbart bra minne för. Så om de säger att det är så, ska man inte argumentera emot, även om man glömt. Det lärde man sig ju redan i sjuan.

– Blanda inte in Magnus Uggla i någons kärleksliv. Snälla.
– Avstår från att kommentera. En sådan uppenbar ”once i a lifetime”-grej. Ingen enda av de popstjärnor jag träffat har ringt hem till tjejen för att trösta. INTE EN ENDA!

– Om tjejen du dejtar inte är gullig nog, inte håller din hand offentligt eller tittar dig djupt i ögonen lika länge som du stirrar på henne så kanske det är av en anledning. Det är en synnerligen korkad kärleksplan att klaga och kräva det av henne.
– Jag håller med. Det man maximalt kan kräva är att en gång om dagen få ett ”jag älskar dig”. Max två gånger i veckan är det rimligt med ”kärleksblicken.”

– En gravallvarlig syn på dig själv som verklighetens folk och din flickvän som kulturelit utan smuts under naglarna gynnar ingen relation.
– Precis. Motsatsen är mycket bättre.

– Om någon ropar ”nej, sluta!” är det en väldigt dålig idé att öppna gylfen och vifta med penis i hennes ansikte, även om det är skojigt menat. Jag upprepar: en väldigt dålig idé.
– Jo, fast om man är full är det väl förlåtligt, kan man tycka?
– Nej.
– Nänä.

– Om din inställning är ”om du blir gravid kräver jag att du gör abort” finns det sexigare saker att säga än ”jag vill göra dig gravid” under samlag.
– Ännu en sån där grej som man lärde sig tidigt. Man ska vara konsekvent.

Några icke önskvärda meningar:

”Alltså, jag har insett att du aldrig kommer lyckas med någonting, du är för ostrukturerad.”
– Klart dumt att säga. Om man är tillsammans med någon för att de ska lyckas med saker, så har man hamnat snett. Dessutom riskerar man att få ett ”du kommer aldrig att lyckas i ett förhållande, du är lika sexig som ett excelark,” rakt i nyllet. Det är jättejobbigt.

”Jag kan mer om all musik än du, till och med klassiskt.”
– Men om det både är sant och relevant måste man väl får säga det? Det lärde man sig ju på journalisthögskolan.

”Om du inte röstar som jag är det helt enkelt för att du inte förstått vad jag sagt.”
– Va?? Det där gäller ju inte bara i förhållanden. Det gäller ju alltid. Fattar inget!

”Jag tycker du ska vara tacksam över att jag vill ha analsex, vi har ändå varit ihop i fyra månader.”
– Så självklart att det inte behöver sägas. Blir bara tröttsamt.

”Okej okej, jag gör inte slut då, du gråter ju så jävla mycket.”
– Men den här kan man väl få köra med en gång? En gång är ingen gång, liksom.

”Jag kommer aldrig sluta knarka om inte du blir ihop med mig.”
– Typisk utpressning. Det är inte ens lagligt. Men man måste försvara honom med att han faktiskt framstår som en spännande man. De är ju värsta tjejmagneterna. Det vet alla!

”Min bästa kompis har sagt att du är lite tjock.”
– Man får aldrig berätta vad ens bästisar sagt. Då bryter man mot kompiseden.

”DU HATAR MIG!!! JAG SER ATT DU GÅR IRONISKT!!! JAG ÄR INTE FULL!!! DET ÄR DU SOM HAR EN HÅNFULL GÅNGSTIL!!!”
– Aldrig så många versaler i rad. Man framstår bara som full. Då tar ingen en på allvar. Basic.

”Det kommer alltid finnas tjejer som är snyggare än du, det är bara att acceptera. Dina vänner X och Y är bra exempel.”
– Klart dumt att säga. Sådana självklarheter vet ju alla redan. Ska man göra det, måste det ske på ett betydligt mera abstrakt plan. ”Det finns ju alltid någon i bekantskapskretsen som är snyggare än en själv”, etc.

”Du är osexig när du är magsjuk.”
– Men exakt, det är ju självklart! Sådant säger man inte. Tjejen vet redan om att hon inte är sexig när hon är sjuk. Så det går inte heller att ljuga och säga motsatsen. Frågan är vilka alternativ som då finns kvar?

”Mitt ex kommer hit. Din buss går om tio minuter.”
– Solklart. För det är ju uppenbart att om man säger så vill man ju inte att tjejen är med när man träffar exakt.

I slutändan var det inte alls så farligt som jag tänkte när jag först läste det. Överlag bra tips. Jag har i mitt nuvarande förhållande bara brutit mot två av reglerna, så jag kan vara lugn.

För en komplett lista med alla svåra regler, se alltså Pour le moment ”Dagens walk down memory lane”.

För övrigt är mitt favorittecken på hela tangentbordet utropstecknet. Väldigt användbart!

/P

8 kommentarer

Under Länkar, bloggar och rekommendationer, Livet, upp- och nergångar, Romans