En början på något ärligt, som slutar i förvirring

Jag tänker att om jag inte länkar från facebook och twitter kommer ett tjugotal personer att hitta hit, såhär mitt i sommaren. Det är ett rimligt antal. Då kan man skriva vad man vill.

Om jag har otur håller jag på att gå ner mig igen. Jag har inget jobb och det tär på mig. Vad gör jag för fel? Varför misslyckas jag så hårt? Jag har ett ganska underbart liv med Karin, som jag älskar, och vi har våra sköna rutiner. Men det räcker inte hela vägen. Jag känner mig som tjugo och vill leva livet. Igen och igen.

Men vad gäller karriären känner jag att jag redan gjort mitt bästa. Jobbat så hårt jag kunnat och lärt mig så mycket som möjligt. Nu känner jag mig slut som artist. Cirkusclownen som trillade ner från den slaka linan som var spänd mellan de två havrefälten där borta i fjärran.

Kanske borde jag inte blivit journalist – jag har faktiskt inte det rätta drivet. Men jag är ganska bra på det jag gör. Hade jag lyckats bättre inom ett annat område, eller saknar jag något som inte har med kunskap, skills, social förmåga eller driv att göra?

Hör en god väninna berätta om jobbet och tänker, hm, så vill jag också ha det!

Nu tog orden slut. Hej på en stund! /P

Annonser

6 kommentarer

Filed under Livet, upp- och nergångar

6 responses to “En början på något ärligt, som slutar i förvirring

  1. Du kan komma och jobba på mitt arbete.

  2. Mia

    Plugga till sjuksköterska och börja jobba på en akutmottagning kanske?! Inte? Förstår inte varför.

    Kram på dig!

  3. Ha en underbart skön sommar nu och grubbla inte så mycket! Det stjäl så mycket energi som skall användas till annat!

    Kram!

  4. Jag tänker: att livet står stilla är en övergång till något annat, det görs inga fel där. Nu vet jag egentligen ingenting – men det finns ofta något annat man vill; det finns så mycket vilja.
    Ibland behöver man byta perspektiv för att se klart.

  5. Linnea

    Du Ä R bra. Jag gillar dig. Livet är upp och nedgångar. Fram och tillbaka. In och ut.
    Jag vet.
    Men ibland när man är mitt i allt. När allt bara flyter på. Då kan man sakna kicken. Du vet det där som gör att man orkar ta sig hela vägen fram.
    Eller…
    Snarare det där som gör att man klarar monotonin i livet.

    Nu var ju detta ett helt år sedan som det skrevs. Och jag vet att just nu är allt bra för dig.
    Vilket gläder mig. Du är en bra människa. Jag vet att jag sagt det tidigare men vet du vad?
    Det tål att upprepas!

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s