Matsedel och jag. Va!

Efter ett antal bra vegetariska lunchtips från Twitter har jag för första gången i hela mitt liv en lunchmatsedel för lång tid framöver. Se!

I morgon, fredag: Koka färskpasta, rör ned pesto, strö över lite parmesan. (Tack @heidiupdate)

Måndag v. 46: Grekisk sallad. Of course! (Tack @ostrowska)

Tisdag: Köp en färdig påse sallad och bygg ut med lite paprika, tomat och svamp. (Tack @sannastankar)

Onsdag: Ciabatta med mozzarella, pesto, tomat och rödlök. (tack @oskardahlbom) Ett äpple (Tack @tengby)

Torsdag: Ärtsoppa/Pankakor – favorit i repris! (Tack @pelles)

Fredag: Koka ihope röda linser, kokosmjölk/currybas, lök, och vad du mer gillar till till en skön gryta. (Tack @dustboy)

Måndag v. 47: Pasta med svamp. (Tack @LinaRudin)

Tisdag: Linser, krossade tomater, lök, vitlök, salta, peppra, koka. Soppa! (Tack @itsfine2009)

Onsdag: Bakad potatis med keso. (Funkar i mikron.) (Tack @ostrowska)

Nu behöver jag inte tänka på nästan två veckor. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS!? (Oj, versaler.)

Alla tipsen kommer i retur på Twitter aktuell dag under hashtaggen ”#lunchtips”

Kram /P

Tack och inte adjö

Man kan säga att jag har två grundläggande humör. Ett starkt, överlag lite bryskt, aningen busigt – då jag är i en ”bra period.” Då känner jag mig, märkligt nog, inte nöjd med livet. ”Jag är värd bättre …”
Sedan har vi humöret då jag är nere och väldigt ödmjuk. ”Men inte ska väl lilla jag …” Det är ganska skönt, det deppiga.
I det första humöret – som sakta med säkert uppstått sedan jag träffade Karin – är inte skriva den typ av kreativitet som funkar för mig. Det ska vara mera handfast – borra, snickra, plantera.

Därför har bloggen blivit lidande. Det uppstår ingen skrivkemi.

Med idag då jag faktiskt kan, passar jag på att tacka alla som brukar – och brukade – besöka mig här. Alla som lämnat en kommentar, eller kanske bara skrattat åt ett skämt. Det (ni) hjälpte mig verkligen ur träsket i våras och början av sommaren. Tack!
Jag kommer inte att lägga ner bloggen (eller bloggandet), men jag kan inte garantera när nästa inlägg blir. Mitt löfte om att blogga sju dagar i rad härom veckan gick ju sådär.

Annars har jag slutat röka igen. Det går hyfsat, men – säg inte något till någon – jag har tjuvrökt några stycken. Så blir man aldrig nikotinfri, kan jag lova. Från och med idag är det helt slut med det.
Ni ska inte behöva följa med på den här ”sluta”-resan, som förra gången. Tanken var istället att folket på Twitter skulle få ta den smällen, men jag har tappat inspirationen även där. Vet inte riktigt varför. Kanske följer jag lite för många.
En studie som jag ramlade förbi härom dagen sa att man max kan ha 180 (var det 180?) vänner i huvudet samtidigt. Kanske har jag gått över den gränsen.

I början av sommaren i år hade jag då och då nästan 500 dagliga sidvisningar här på bloggen. Några inlägg slog i taket. Det var roligt.
Det var också roligt med alla som stöttade och som jag sedan träffade i verkliga livet.
Nästan allra mest hjälp fick jag av de bloggare som jag bildade ”team” med. Vi läste varandras bloggar, kommenterade, skrattade, grät tillsammans. Det var fantastiskt. Nätets potential utnyttjat till fullo. Ni vet vilka ni är!
Ganska många tycks, som jag, vara nere i lite av en bloggsvacka. Eller så har bloggen som form spelat ut sin roll. Andra kommunikationssätt har tagit över. Jag vet inte.

Nåja, en dag kanske jag lyckas krysta ut den stora ordblockeraren ur tanketarmen och kommer åter i full fräs. Tjolahopp!

/P

Veckans lunchhak sträcker på halsen

Prisvärd lunch i skön och enkel miljö. (A3-format.)

RECENSION. LUNCHSTÄLLE. VASASTAN. GIRAFF.
Kalaslunch till kalaspris i mysig, intim miljö. Giraff är inte bara nyttigt och gott. Här väljer du själv blandningen på din tallrik: Råris, bulgur, grönsaker och någon – eller alla – av de otaliga rörorna. Bönpeston och fetaoströrorna är himelska. Till det ett tillbehör som kräftstjärtar, lax eller kalkon. Det vegetariska alternativet innebär tyvärr bara extra av allt, inget varmt tillbehör. Men det går att få riset varmt om man vill.
Välj mellan liten, medium och stor. Medium kostar 65 men då går du därifrån mätt, så vida du inte tillhör de mera extrema. Kaffe med kaka, vatten och bröd ingår.

Än bättre pris har soppan, till vilken det ingår obegränsat med fantastiskt matbröd och knäcke. 40 kronor! Välj mellan kycklingsoppa (varierar) eller vegetarisk basilikadoftande linssoppa.

Plus i kanten också till personalen som har ett flexibelt och sprudlande sätt att hantera kunder med specifika krav. Vill du ha lite till, ja visst, det går bra.

Inredningen är spartansk men med intressanta detaljer och trots att Giraff – på vintern – bara rymmer runt tolv lunchande gäster, har jag ännu inte blivit utan plats. På sommaren finns ytterligare några uteplatser.

Betyg: Fyra pelletsmaskiner (fem, om man tar priset i beaktande.)

Adress: Giraff, Birkagatan 26, Vasastan (parallellgata till S:t Eriksgatan, mellan de två T-baneuppgångarna.) Telefon: 08-329953 (även catering.)

/P

En mycket aktiv och spirituell dag snart till ända

Idag har jag skrivit två mejl. I det ena stod det ”jag kommer inte idag.” I det andra stod det ”jag kommer imorgon.” Med det var alla nöjda. Även jag.

Och ja, jag vet, ligger efter med de utlovade bloggposterna. Gick på en liten mina i morse. Sorry.

Tack och hej. Nu ska här tydligen spelas Yatzy. Inget skämt.

/P

Tillägg: Jag förlorade. Det var väntat.

Ett blogginlägg precis enbart om det som inte står

Nu ska det stå något i den här rutan. Helst något fyndigt och lite personligt. Kanske någon smart iaktagelse, eller något som berör känslorna. Får dem att hoppa upp och ner i tvättkorgen.
Jaha, vad föreslår ni? För jag har ingen som helst jävla aning. Men har man lovat att skriva sju dagar i rad, så har man.

Först hade jag tänkt skriva något om gårdagens skräp-tv-fest; söndagsreprisen av Mammas pojkar höll på att ta livet av mig. De elaka tv-programskaparna vet ju att jag har svagt hjärta!
Och nu är det tuppar som parar sig på tv. Tjejerna – alltså hönorna – får finna sig i att bli dragna i nackskinnet under akten, kan jag meddela. Men nej, det håller ju inte att skrivas om.
Och än så länge har jag lyckats hålla mig från att se den där Greta Gås, gift i Hollywood. Där går ändå gränsen.
Just nu gör de där tomtarna Simon och Tomas åttiotalsbordell igen. De är ju lite festliga. De gossarna vet att spöka ut ett hem. Men nej, inte heller det ska jag blogga om.

Och nu dök mitt hatobjekt nummer ett upp i fyrkanten. Ärkepajasen Bert, Sunes kompis. Eller hur det nu var?

Annars då, förutom gamla dumburken? Jo, jag hade jag förberett ett Stockholmslunchhakstips, men har inte tillgång till Fotoaffären just nu, så det får bli i morgon.

Skulle kunna skriva något om jobbet kanske. För där är det väldigt spännande just nu. Inte. Nä.

Egentligen borde man skriva något om att Nobels fredspris gått till Obama. För det känns ju nästan inte som att det kan vara sant. Har han hunnit göra någonting för freden än så länge? Bra jobbat i så fall. Och då halvgillar jag ju ändå den killen.
Men det har jag inte ork att skriva om.

Kanske borde jag blogga om den absolut grövsta direktöversättning från engelska som jag (någonsin?) har kommit på. Det grova, men inte alldeles ovanliga, uttrycket Jesus fucking Christ, kan ju faktiskt bara översättas – och blunda nu, alla känsliga – Jesus knullar Kristus.
Den du!
Men så grov är ju aldrig jag, så av det blir intet.

Annars då? Tja, som ni märker, intet nytt på den stockholmska västfronten. Vi säger så. Nu har jag krystat färdigt för dagen.

/P

Vad är det med nya människor va? För det är ju inte mig det är fel på!

Kan det vara så att vissa människor har ett inbyggt behov av att med jämna mellanrum lära känna nya personer? Nästan som en sjukdom, en psykologisk anomali.
Jag har alla de personer jag behöver i min närhet, vänner, familj, en flicka som jag har både roligt och mysigt med. Internetbekanta att umgås med på nätet under dygnets alla timmar.
Ändå finns det där, behovet. När jag träffar någon ny, man som kvinna – fast ärligt kanske något mer kvinna då – händer det något speciellt med tankekraften. Det är som att nya bekanta tillför energi rakt in i roten. Kanske är det det gamla bekräftelsebehovet som gör sig påminnt; stimulerar hjärnaktiviteten till nya höjder? Något fånigt behov av att synas och få uppmärksamhet, visa sig på styva linan. Jag vet inte riktigt hur det ligger till, men det skrämmer mig en aning. För resten av min varelse blir mer och mer bekväm, vill mest ligga hemma och softa.

Nä vänner, nu kan inte jag sitta här och filosofera längre. Goddagens!

/P

Ett löfte i vrede

Från och med i morgon lovar jag att blogga sju dagar i sträck, oavsett hur dåliga idéer jag kommer på. Nu får det vara nog med slappheten! Kvantitet, alltid före kvalitet.

För övrigt tycker jag att vi lägger ner intresset för sport. Kvällens fotboll var droppen.

/P

Twinglys kanaler (re)visited

Jag har nu fått tillgång till Twingly channels, som jag skrivit om tidigare. Mycket kortfattat kan man säga att det fungerar bra och är ganska likt det jag trodde. Det handlar alltså om att hålla sig ajour med olika ämnen som behandlas på realtidswebben – bland bloggar, mikrobloggar och nyheter.

Ännu finns dock ingen ”kanal” som verkligen intresserar mig. Teknik, sociala medier (blä för det uttrycket!) och mainstreamnöje dominerar hittills. Så du behöver inte vrida dig i krombukter på hallmattan om du ännu inte fått en inbjudan. Tjänsten kommer att bli verkligt attraktiv först när kanalutbudet breddats ordentligt.

Nya kanaler är dock på gång närmaste veckorna. ”Vi kommer att ha minst hundra kanaler igång under nästa vecka. Vi har fått runt 500 ansökningar om att få starta en kanal,” skriver Twinglys vd Martin Källström i ett tweet.

/P

En potentiell sms-dödare, en ftp-dödare och en sak som saknas

Nytt till datorn/Iphone

DROPBOX. Har funnits några månader för din dator. Installera ett program på alla dina datorer och synka filer. Filerna förvaras sedan uppe bland molnen på internet. Och på dina datorer. Så klart går det att få tag i dina filer via en webbsida också. 2 gigabyte är gratis att förvara.
Om du vill att någon annan ska få tillgång till någon av dina filer, skickar du helt enkelt ett mejl till dem med en specifik Dropbox-länk till just den filen. Väldigt enkelt.
Dropbox ersätter så vitt jag kan se helt behovet av ftp. Så slipper man komma ihåg krångliga inloggningar och hålla på med ftp-klienter konstruerad på 90-talet då datorer helst skulle vara så svårt som möjligt.

Igår kom så dropbox till Iphone. Det innebär att jag nu kan ha hela mitt obetydliga lilla kontor på fickan. Det gäller bara att komma ihåg att lägga dokument och bilder i dropboxen istället för på skrivbordet.
Underrätta genast din it-avdelning, om de inte har koll på dropbox!

Tyvärr funkar inte alla filformat.

Länk: Dropbox.
___

PING! En applikation för Iphone som mer eller mindre ersätter sms. Tyvärr (än så länge?) bara mellan Iphone-ägare. Men en sådan har båda jag och Karin och flera av mina närmaste vänner.
Gränssnittet för Ping! – som kom för några dagar sedan – är fortfarande inte fullt utvecklat. Lite buggar, något feltänk och en del saknade funktioner. Men det är väldigt enkelt att komma igång: Ladda applikationen, bestäm ett användarnamn (OBS det går aldrig att byta användarnamn på en Iphone, så välj med omsorg och se till att stava rätt!!) och så, skicka! Det enda du behöver veta är din mottagares användarnamn.

Några av problemen kortfattat:

• Det går bara att skicka till två personer samtidigt, om du redan vid något tillfälle skickat till, eller fått något av, dem, verkar det som.
• Om en person heter ”AndersG”, tycks det vara svårt att därefter lägga till en bara ”Anders”.
• Om man vill skriva i horisontalläge så försvinner textrutan. En ren bugg.

Ändå, Ping! kändes som magi när vi satt och testade under natten i natt. Skicka och det plingar i mottagarens telefon. Direkt och helt gratis.

Att lista ut vad jag heter på Ping är inte svårt. Mitt nick är aldrig taget! Långt, javisst, men lätt att komm ihåg. Testpinga gärna mig.

Länk: Ping!
___

Här en sak på önskelistan, som jag tyvärr tror är hårdvarutekniskt omöjlig till Iphone idag: Öppna Spotify-applikationen via länkar från andra program!

Som det är nu kan jag inte när jag få tips om ny musik i form av en Spotify-länk på till exempel Twitter, direkt öppna dem på i Spotify-applikationen. Jag får spara dem tills jag kommer hem eller hitta någon besvärlig manuell lösning (som jag alltså inte gjort ännu). Tipsa gärna om du vet hur man löser problemet.

/P

Igår var det sagostund för alla barnen

Så kom det sig en kväll att han satt på balkongen. Stjärnorna hade just tänts av herren Gud. Trodde vissa. (De hade ordentligt fel.)

Sommaren hade gått och lagt sig i sitt ide. Men det var ingen idé att klaga. Om bara sex månader skulle värmen återvända.

Inne stod teven på på ljudlöst. Den visade skräp och skulle fortsätta att göra så. Kanske för evigt.

Med teven i sitt sällskap hade de i alla fall något att tala om, människorna. En förenande, fördummande kraft – bättre än Huxleys soma.

Regnet smattrade behagligt mot det kalla balkongräcket och han tänkte på Döden. Den filuren vore det trevligt att få träffa en dag.

Men han hann inte så långt i sin tankebana innan han fick sig en god portion ont i huvudet. Han hade dock redan dragits in i spindelnätet.

I fjärran hägrade den befriande duschen. Med dess hjälp skulle spindeln snabbt spolas bort. Få solen att stiga upp och torka bort allt regn.

Allt kändes redan mycket bättre. Dumdristigt! Men sant.

Innan det ens hunnit klarna tornade molen åter upp sig vid horisonten. Obarmhärtiga, dödsföraktande. Utan hänsyn till den lilla människan.

Nästan elakt var det. Likväl till yttermera visso sant. Sådant var livet.

Godafton.

/P