Kategoriarkiv: Romans

Ibland når skuggan fram till parkens utkanter och äter upp en del av solstrålarna. Gnafs, gnafs

Försöker se fantastiska HBO-serien In treatment, andra säsongen. Det är fortfarande underbart. Men vad är det enda jag kan tänka på? Jo du, livets härlighet, dess gyllene glans. Nä, nu ljuger jag, och det förstår ju alla. Det enda jag tänker på är förstås Lisa. Och rökning. Ingen annan serie är så starkt förknippad med mitt ex som In treatment. Vi hittade den gemensamt och såg hela första säsongen tillsammans, i långa långa marathontittningar, ibland sex, sju avsnitt i rad. Mellan avsnitten satt vi i hennes köksfönster, där även jag bodde, och rökte cigaretter och snackade om livet. Det … var livet. Och av det livet finns ingenting kvar. Men här är jag och om ett tag är allt okej igen. Det vet vi alla.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Ingen fred för de knasiga

Erik tycker ofta att jag är för direkt, för rak på sak, inte har det rätta coolet, när jag ska bekanta mig med det motsatta könet. Han tror typ att man kan nå större framgång om man tar det lite lugnt och känner av stämningarna.
Det här är mera jag:
Hej tjej, jag har ett lättsamt förslag: Du skiljer dig från din make, så tar vi ut alla våra sparpengar, köper en stor jordenruntseglande båt och avlar två små förtjusande barn, en flicka och en pojke. De kommer att vara helt underbart speedade i huvudet. Vad säger du?

/P
___

Ett tillägg två dagar senare: Rubriken! Är ganska avancerad och här kommer en förklaring. Om någon skulle ha lyckats "klämma den" ber jag om ursäkt att jag nu är övertydlig. Jag tror att risken är ganska liten.
1) Översätt till engelska: "No peace for the wicked"
2) Inse att det är ett engelskt idiom (typ ordspråk, men mera exakt, en "språklig märklighet").
3) Slå upp – tex http://idioms.thefreedictionary.com/no+peace+for+the+wicked
4) Inse att jag syftar dubbelt: a> Jag vill ha "mitt knasiga sätt med"… b>Jag håller på med något jag kanske egentligen önskar sluta med. (På engelska från sajt ovan "you must continue an activity although you might like to stop.")
5) Så, lättare? Nu fick ni ytterligare en inblick i min stundtals rejält skadade kokosnöt. Varsågoda.

Uttrycket är även en sjusatans låt från 1978, i punkens utkant men vackrare. Förstås.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

4

Eva var den sexigaste jag någonsin sett när jag var femton år gammal. Utom på tv då. Fast kanske ändå. När jag var tolv tyckte jag att Annika Jankell var sexigast. När jag var tretton Cybill Shepherd, över tjugo år äldre än jag. Annika Jankell är fortfarande söt, men visade sig ha bedrövlig smak. Vad gäller Cybill är det väl snarast jag som får stå för det bedrövliga.

Vilket som. Kanske kanske anade Evas pappa ungefär vad jag tyckte, för det visade sig att han och jag inte alls hade samma uppfattning om vad som var lämpligt att göra med hans dotter. Varje kväll jag och Eva umgicks hemma hos mig kom han och hämtade henne klockan tio. Varje kväll vi var hos henne fick jag skjuts hem. Klockan tio.

Man hann ju visserligen med en del ändå, jag menar, hur tänkte han egentligen? För det var nog tur för honom att Eva var en mycket ordentlig fjortonåring, som tyckte mycket om och respekterade sin pappa. Själv såg jag honom som Motståndet. Och redan då var jag en sån där som alltid skulle vara provokatören, ställa mig lite vid sidan av och kasta spjut.

Eva umgicks i samma gäng som "3" och jag kommer faktiskt inte ihåg om det fanns några konstigheter i och med det. Jag tror inte det. Vårt förhållande blev mycket kort, kanske tre månader, jag vet inte så noga. Vi myste mycket och så såg vi på tv i gäng. En gång tror jag att vi drack alkohol, men inte heller det kan jag svära vid farmors grav på.

Jag har träffat Eva vid något tillfälle åratal efter vårt prudentliga förhållande, men det var ändå länge sedan. Det vore roligt att höra vad som hänt med henne. Jag har för mig att hon skaffat barn. För några år sedan köpte en gammal väninna ett gigantiskt hus granne med Evas föräldrahem. Det var en sjusärdeles orgie i nostalgi för mig när jag upptäckte det.

Några stycken som läser här på bloggen vet vem Eva är och snart börjar vi komma in i modern tid då det dyker upp personer som jag fortfarande har kontakt med. Det blir lite komplicerat och jag har inte riktigt tänkt igenom hur jag ska ro iland det ännu, utan attt någon blir röd om kinderna (jag) eller röd i hela nyllet (dom). Det löser sig nog.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Tre låtsaskrossor och finsprit i finkostym

I fredags var det jobbpartaj. Det var kul som tusan. Det var så där lyxigt som jobbpartaj ska vara. Ståuppare och prisutdelning och trerätters och finklädsel.
Jag klarade mig bra. Fram till avecen. Håller er borta från avecen, ungdomar! Avec är farligt.
Efter cognac (och ja, jag tog en bailey’s också) och kaffe blev jag buggkungen. Haha. Älskar att bugga. Men skulle nog inte ha velat se mig själv utifrån, nykter. Lite ångest, men det kan det få ha varit värt.
Givetvis blev jag lite förälskad i en tjej på jobbet också. Hon fick pris och jag tyckte att hon var så himla duktig. Och snygg. Vet inte hur det ligger till med sanningshalten i det. I verkligheten så att säga.

Nu har jag gått tillbaka till att läsa kärleks- och känslobloggar istället för halvintellektuella bloggar om politik och kommunikation. Det kommer säkert att märkas här. Inte minst i språket.

Just nu har jag två krossor* på bloggerskor. Jag tycker att de är så himla gulliga. Vågar inte länka för just nu känner jag mig blyg och lite trött.

/P

*Kom ihåg "Två av dina vänner har en krossa på du."

Lämna en kommentar

Under Romans

3

Petra får nog räknas som min första egentliga flickvän. Men officiellt får hon siffran tre. Vid det här laget var vi på väg att bli vuxna. I vissa länder hade vi varit giftasmogna. Inte i Sverige. På högstadiet. Jag tror att vi gick i åttan och vi gick defiintivt i samma franskagrupp. Dock inte i samma klass.
Jag kan inte ta åt mig äran för att vi under två månader någonting blev ett par. Det var helt Petras förtjänst. Men jag kan nog ta åt mig äran för att det tog slut. Fastän hon faktiskt var den som gjorde det.
Vi hade roligt. Hon var en del av det första gäng jag umgicks med. Något jag hade längtat efter länge när jag var 14, i säkert tre år. Före det hade man hängt en eller två kompisar i taget och mängderna jämnåriga tjejer som ville hänga med en var väl inte direkt överväldigande.
Det är lite svårt att komma ihåg de exakta detaljerna. Skulle gissa att vi fortsatte att umgås även efter det att vi var ett par. Gänget tog i alla fall nya former och en del vänner som hunnit ikapp mognadsmässigt fanns med i gänget i nian, vet jag. Vi tittade på tv i grupp och vid några tillfällen var det fest med alkohol iblandat, men då var jag definitivt femton.
Så varför tog det slut? Tja, jag skulle gissa att det blev aningens enahanda. Jag hade nämligen bara ett enda mål med förhållandet. Det var inte ett få spela pingis.
Våra hångelsessioner i Petras säng hemma hos hennes mamma i grannstadsdelen minns jag som oändliga. Inte negativt för mig, men väldigt utdragna och utan tydligt slut.
Jag är vän med Petra på Nyllet idag och jag ser att det gått väl för henne, men vi har inte haft närmare kontakt. Hennes profil är inte tillgänglig för ögonblicket men om jag minns rätt fanns det barn och hund i bilden. Ett relativt traditionellt liv i en mellanstor svensk stad norröver, tycks det.
Varken jag eller Petra har nog haft något behov av att fördjupa oss ytterligare i varandras liv och leverne i vuxen ålder, verkar det som.

Under de här åren fanns det två andra tjejer som jag var väldigt förälskad i. Den ena blev jag bästis med. Det var heligt, vi fick inte hångla, vi var ju bästisar.
Den andra pratade jag bara med någon enstaka gång. Vi visste båda att vi var "sugna", men hade inte mod och kunskap att göra något av saken. Min första "stora kärlek" på avstånd. Jag har aldrig återsett henne efter att vi slutade högstadiet. Jag tror att hon var kristen. Åtminstone sa ryktet så.

Det märkliga är att jag ska lyckas klämma in nummer fyra under dessa år också. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till den kronologin. Finns det verkligen plats? Men det är en annan historia …

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

2

Om jag skriver ett till blogginlägg idag kanske jag får besöksrekord!

Egentligen ska det bara vara en om dagen, men eftersom ni tjatar, här kommer nummer två.
Hon är den tristaste. Jag kommer inte ens ihåg hennes namn. Sorry. Vi "hängde" i ett par månader och sågs tre fyra gånger. Det var i femman. Hon gick på en skola flera kilometer från min och var alltså väldigt exotisk. Som någon från en annan planet.
Vi träffades på en skoldans och dansade tryckare. Det var mysigt. Sedan hörde hon av sig och vi blev ett item. Vete tusan hur hon fick tag i mig, det här var före internet. Eoner före. Kanske hade jag gett ut mitt hemtelefonnummer. Vem vet. Jag var nog inte så restriktiv med mitt privatliv vid den här tiden.
Vad gjorde vi då? Jo, det minns jag. Vi spelade pingis och hånglade faktiskt lite lite. Kramades till och med lite i sängen om jag inte tar fel.
Vad hon nu hette, jag saknar henne inte och har inga behov att återse henne. Men jag hoppas att hon har det bra. Tänk om hennes mod utvecklats i samma takt sedan dess? I så fall är hon taleskvinna för en organisation för mänskliga sköldar på Västbanken, utövar extremhimlahopp till frukost och stiger aldrig upp ur säng om det inte finns en överhängande risk för att dagen blir mer spännande än gårdagen.
Kanske är hon bara en fyrbarnsmamma i ett villaområde utanför en gråtrist stad i mellanformat i norra Sverige. En helt vanlig, riktig människa. Vem vet?

Hela detta experiment, Hornby 90’s-style, syftar givetvis till att nå fram till mina egna känslor för bästa, bästa Lisa. För att kunna gå vidare. Dit är det långt. Eller nått, kanske är jag bara uttråkad. (Det är jag!)

I bakgrunden svänger Lily Allen och himlen är vit, igelkottarna ligger och trycker i jordens innandömme och drömmer om mjölk och skorpor, träbåten ligger på land och spricker lite till denna vinter och imorgon fyller jag år. För många år.

/P

3 kommentarer

Under Romans

1

Min första flickvän hette Anna. Vi gick i fyran och Anna vär näst sötast i klassen. Tveklöst. Sötast var Linda.
Anna var lite rund men det kompenserade hon genom personlighet. Redan i fyran, vid tio års ålder.
Jag kommer inte ihåg vad jag och Anna gjorde. Tror inte vi pussades. Vi höll nog inte ens handen. Kanske spelade vi rundpingis och så var det henne jag skulle jaga när det var kull.
Jag vill inte ha tillbaka Anna idag, men det vore roligt att träffa henne.
Ur min första skolklass har jag bara träffat några få på senare tid. Jenny bland andra, i slalombacken i Ammarnäs (tror jag det var), i mitten av nittiotalet. Jenny låg på tredje plats i klassen i fyran. På nittiotalet hade hon blivit en riktig skönhet.

Anar ni fylleidén från förra helgen?

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Kärnkraftsterrorism, feltänk och dålig kompensation (Blandat strunt hade också varit en rubrik)

Jag undrar lite lätt. Varken ironiskt eller av rädsla, bara rent tekniskt. Vad händer om man man störtar en Boeing 767-400 i ett kärnkraftverk? Är det lugnt, eller kommer det ut farliga saker då?

Nu sitter jag på jobbet och trilskas med uppgifter som jag fått i arv, av personer som har tänkt fel från början. Då är det lätt att tankarna glider iväg.

Igår skulle jag ha gått på någon typ av date. Av det blev intet. Vad jag gjorde istället, undrar du förstås nyfiket. Svar: Läste bloggar till alldeles för sent.
Jag är dum. Men inte elak.

Nu ska jag åter koppla in lurarna och försjunka i Piraträttegång, tidernas ljudbok.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Kärleken behöver inget språk

I morgon är den hemskaste dagen av alla för en stackars singel. Alla hjärtans förbannade dag. Om man har en kärlek så får man pussar, presenter och what not? Om man är singel får man … titta på när andra får pussar, presenter och what not. Det kan gör en lite avis. Eller kanske till och med få en att känna sig lite tragisk. Eller ensam. 

Mig veterligen finns det inte någon som "har en hemlig krossa på mig" (som annonsöversättningsroboten på fejan så vackert uttryckte det). Fast det är väl det som är poängen med hemlig. Att man inte vet om det. Kanhända finns tusentals och åter tusentals skönheter med var sin liten krossa på mig. Verkar troligt.

Det finns i och för sig en tjej som gillar mig skarpt. Hon är rak på sak och kommer från Argentina, är 38, kan inte engelska och jobbar som plastkonstnär(?). Det kan bli ganska festligt när någon kommunicerar med engelska – ok, hon skrev sina fyra första meddelanden på spanska – direkt från en översättningsbot på internet. "I have not yet have any man acceptable as friend on Facebook." Jag tolkar det som att ingen man på hela fejan utom jag är god nog för henne. Visst måste det vara så hon menar?
Nu ska inte jag klanka ner, för hon är det närmaste jag kommer kärleken för ögonblicket. Det måste man vårda.
/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Ready for love now

Nu är jag redo för kärleken. Det är lägenheten också. Det står en extra toalettstol i badrummet. Men annars så …

/P

Lämna en kommentar

Under Romans