Kategoriarkiv: Romans

En fin berättelse med ett fel

Sitter och tittar ut från balkongen. Nere i vattnet, lite för långt borta för att det som kallas blotta ögat ska ha en riktigt detaljerad chans, ser jag min båt guppa lite lätt. Om man tar fram kikaren kan man se vattenlinjen. Det vita strecket som separerar botten från fribordet, båtens ”väggar” ovan vatten.

Kanske var min bästa sommar någonsin just där, för ett år sedan. På dagarna drog vi ihop små gäng som kom och fikade eller målade och slipade lite, i början av sommaren. Båten skulle ju bli fin. Senare under sommaren badade vi mest. Eller satt på bryggan i solnedgången och drack rosé. Om vi inte var ute och tog en tur.

Jag gjorde två längre turen och två helgutflykter. Under dem sov vi förstås över på Plugg, som båten heter – Stockholms skärgårds tveklöst långsammaste seglare.

Allt var ganska härligt. Men har ni noterat att det är något fel med den här berättelsen? Det är inte ofta jag vaknar med känslan vemod. Den finns på repertoaren, men är som sagt inte den vanligaste. Och det som är felet med berättelsen, är givetvis pronomenet vi.

/P
___

Nu ska jag snart få en 1,5-åring på halsen och åka och titta på stora och snabba båtar, med segel högre än trippla Pluggs.

Annonser

1 kommentar

Under Romans

Tanken på Lisa får saker att svindla, men det var ändå så här det var tänkt. Sorgligt nog

Vill förtydliga en sak som inte riktigt verkar ha gått fram. Jag respekterar mitt ex Lisa något vansinnigt och tycker att hon är en av de bästa människor som någonsin vandrat på denna planets yta. Men jag är inte längre förälskad i henne. Dock händer det att jag saknar henne galet mycket – bland annat så fort jag försöker titta på In treatment.

Det tog slut när vi försökte sluta röka gemensamt. De spänningar och besynnerliga humörsvängningar som uppstår en till två månader efter det att man gjort sig av med sitt nikotinbegär, går faktiskt inte att beskriva med ord. Men roligt är det inte. Jag fucking lovar. Nu har jag – återigen – varit rökfri något över två månader. Det svajar fortfarande ordentligt.

Sedan ska här talas klarspråk: Jag har feströkt vid några tillfällen, tre gånger ganska ordentligt under senaste en och en halv veckan. Samt några gånger bara någon enstaka cigg. Ändå känner jag ingen abstinens dagen efter, vilket känns bra. Däremot är jag osäker på om det här gör att jag drar ut på de mentala plågorna extra länge. Jag vet inte, men nu är det som det är.  

/P
___
Tillägg: Ja, jag inser att det måste vara slut även med tjuvfeströkandet, till och med jag förstår att det bara är att lura sig själv.

Lämna en kommentar

Under Romans

Filofaxig inställning förhindrar inte fenomenalt intensiva fantasier

I något tidigare inlägg för hundra år sedan skrev jag att jag inte skulle intressera mig för romantik föränn i augusti, precis två efter det att jag och Lisa träffades. Som kommentar till det skrev en väninna på chatten "Filofaxigt" … och menade såklart "Du, dummis, det där rår man inte över, det kommer när det kommer!"
Javisst, hon har rätt, men fram till dess, finns det någon möjlighet till lite smek och mys måhända? Vissa kroppar behöver det, ni vet.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Ibland når skuggan fram till parkens utkanter och äter upp en del av solstrålarna. Gnafs, gnafs

Försöker se fantastiska HBO-serien In treatment, andra säsongen. Det är fortfarande underbart. Men vad är det enda jag kan tänka på? Jo du, livets härlighet, dess gyllene glans. Nä, nu ljuger jag, och det förstår ju alla. Det enda jag tänker på är förstås Lisa. Och rökning. Ingen annan serie är så starkt förknippad med mitt ex som In treatment. Vi hittade den gemensamt och såg hela första säsongen tillsammans, i långa långa marathontittningar, ibland sex, sju avsnitt i rad. Mellan avsnitten satt vi i hennes köksfönster, där även jag bodde, och rökte cigaretter och snackade om livet. Det … var livet. Och av det livet finns ingenting kvar. Men här är jag och om ett tag är allt okej igen. Det vet vi alla.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Ingen fred för de knasiga

Erik tycker ofta att jag är för direkt, för rak på sak, inte har det rätta coolet, när jag ska bekanta mig med det motsatta könet. Han tror typ att man kan nå större framgång om man tar det lite lugnt och känner av stämningarna.
Det här är mera jag:
Hej tjej, jag har ett lättsamt förslag: Du skiljer dig från din make, så tar vi ut alla våra sparpengar, köper en stor jordenruntseglande båt och avlar två små förtjusande barn, en flicka och en pojke. De kommer att vara helt underbart speedade i huvudet. Vad säger du?

/P
___

Ett tillägg två dagar senare: Rubriken! Är ganska avancerad och här kommer en förklaring. Om någon skulle ha lyckats "klämma den" ber jag om ursäkt att jag nu är övertydlig. Jag tror att risken är ganska liten.
1) Översätt till engelska: "No peace for the wicked"
2) Inse att det är ett engelskt idiom (typ ordspråk, men mera exakt, en "språklig märklighet").
3) Slå upp – tex http://idioms.thefreedictionary.com/no+peace+for+the+wicked
4) Inse att jag syftar dubbelt: a> Jag vill ha "mitt knasiga sätt med"… b>Jag håller på med något jag kanske egentligen önskar sluta med. (På engelska från sajt ovan "you must continue an activity although you might like to stop.")
5) Så, lättare? Nu fick ni ytterligare en inblick i min stundtals rejält skadade kokosnöt. Varsågoda.

Uttrycket är även en sjusatans låt från 1978, i punkens utkant men vackrare. Förstås.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

4

Eva var den sexigaste jag någonsin sett när jag var femton år gammal. Utom på tv då. Fast kanske ändå. När jag var tolv tyckte jag att Annika Jankell var sexigast. När jag var tretton Cybill Shepherd, över tjugo år äldre än jag. Annika Jankell är fortfarande söt, men visade sig ha bedrövlig smak. Vad gäller Cybill är det väl snarast jag som får stå för det bedrövliga.

Vilket som. Kanske kanske anade Evas pappa ungefär vad jag tyckte, för det visade sig att han och jag inte alls hade samma uppfattning om vad som var lämpligt att göra med hans dotter. Varje kväll jag och Eva umgicks hemma hos mig kom han och hämtade henne klockan tio. Varje kväll vi var hos henne fick jag skjuts hem. Klockan tio.

Man hann ju visserligen med en del ändå, jag menar, hur tänkte han egentligen? För det var nog tur för honom att Eva var en mycket ordentlig fjortonåring, som tyckte mycket om och respekterade sin pappa. Själv såg jag honom som Motståndet. Och redan då var jag en sån där som alltid skulle vara provokatören, ställa mig lite vid sidan av och kasta spjut.

Eva umgicks i samma gäng som "3" och jag kommer faktiskt inte ihåg om det fanns några konstigheter i och med det. Jag tror inte det. Vårt förhållande blev mycket kort, kanske tre månader, jag vet inte så noga. Vi myste mycket och så såg vi på tv i gäng. En gång tror jag att vi drack alkohol, men inte heller det kan jag svära vid farmors grav på.

Jag har träffat Eva vid något tillfälle åratal efter vårt prudentliga förhållande, men det var ändå länge sedan. Det vore roligt att höra vad som hänt med henne. Jag har för mig att hon skaffat barn. För några år sedan köpte en gammal väninna ett gigantiskt hus granne med Evas föräldrahem. Det var en sjusärdeles orgie i nostalgi för mig när jag upptäckte det.

Några stycken som läser här på bloggen vet vem Eva är och snart börjar vi komma in i modern tid då det dyker upp personer som jag fortfarande har kontakt med. Det blir lite komplicerat och jag har inte riktigt tänkt igenom hur jag ska ro iland det ännu, utan attt någon blir röd om kinderna (jag) eller röd i hela nyllet (dom). Det löser sig nog.

/P

Lämna en kommentar

Under Romans

Tre låtsaskrossor och finsprit i finkostym

I fredags var det jobbpartaj. Det var kul som tusan. Det var så där lyxigt som jobbpartaj ska vara. Ståuppare och prisutdelning och trerätters och finklädsel.
Jag klarade mig bra. Fram till avecen. Håller er borta från avecen, ungdomar! Avec är farligt.
Efter cognac (och ja, jag tog en bailey’s också) och kaffe blev jag buggkungen. Haha. Älskar att bugga. Men skulle nog inte ha velat se mig själv utifrån, nykter. Lite ångest, men det kan det få ha varit värt.
Givetvis blev jag lite förälskad i en tjej på jobbet också. Hon fick pris och jag tyckte att hon var så himla duktig. Och snygg. Vet inte hur det ligger till med sanningshalten i det. I verkligheten så att säga.

Nu har jag gått tillbaka till att läsa kärleks- och känslobloggar istället för halvintellektuella bloggar om politik och kommunikation. Det kommer säkert att märkas här. Inte minst i språket.

Just nu har jag två krossor* på bloggerskor. Jag tycker att de är så himla gulliga. Vågar inte länka för just nu känner jag mig blyg och lite trött.

/P

*Kom ihåg "Två av dina vänner har en krossa på du."

Lämna en kommentar

Under Romans