Tack, Pale Fountains, för en sprakande symfoni i bleka färger

Pale Fountains debutsingel är en sådan där nästan omöjlig poplåt. Den lyckas kombinera det mest storvulna, dramatiska med en spröd och nedtonad känsla. Pompös och samtidigt lakoniskt tillbakalutad. Att det rör sig om en fantastisk melodi ser man redan på omslaget.
De fyra killarna i båtarna återges utan alltför mycket kontrast, killen med scarfen längst bort i bilden tittar på oss med en sådan självklar elegans att man nästan rodnar.

Låten inleds med ett glittrande piano innan blåset och stråkarna brakar in. Så tonas allt åter ned och sångaren och gitarristen Michael Head påbörjar sin hyllning till den himmelska tid han haft med Emily.
Texten saknar inte banalitet, på intet sätt. Men den leder sinnet till en svunnen tid, kanske ett oskyldigt 50-tal, där det var lättare att vandra omkring på molnen.

Pale Fountains har en viss kultstatus, som de kanske inte riktigt förtjänar. Inte många av låtarna från deras två skivor håller egentligen måttet. Men Thank You, debuten från 1982, gör det. Hör själva.

För den här godbiten med småsolkigt omslag fick jag lägga inte obetydliga 65 kronor. Värt varje krona, så klart, trots att b-sidan inte är mycket att hurra för och låten går att hitta gratis på Spotify. Känslan blir dock aldrig densamma som på denna ljuvliga vinyl.

/P

Annonser

1 kommentar

Filed under Musik

One response to “Tack, Pale Fountains, för en sprakande symfoni i bleka färger

  1. Pingback: 8F – spotify info » Blog Archive » Tack, Pale Fountains, för en sprakande symfoni i bleka färger …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s