Charter till Gambia (ett guide-, bild- och faktainlägg)

Gambia bjuder på underbara stränder, härligt klimat och en hel del att se. Naturupplevelser saknas inte. Men landet är fattigt och turismen är inte lika utvecklad som i till exempel de asiatiska turistläderna.

Fina, rena turiststränder, rensade från skräp. Inte den allra mest finkorniga sanden, men inte en enda sten i badvattnet. Och varmt i vattnet.

Jag och Karin åkte en vecka strax innan jul 2009. Ospecificerad sista-minuten-charter.

Innan resan växlade vi till oss dollar och vaxinerade oss mot gula febern och hepatit A, efter lite research. Vi skippade dock att ta malariatabletter. Åker man under perioden juni–oktober då det är regnperiod bör man dock ta det, har vi fått höra. (Resebolagen rekommenderar – så klart – att man tar malariaprofylax året runt. Man blir myggbiten!)
Växla hemma visade sig vara helt rätt. Det finns uttagsautomater som funkar med svenskt visa, men det är långt mellan dem. Vi hade tre kilometer till närmaste och det gick inte att ta ut pengar på hotellet.

När man landar i Gambia slås man av värmen, men inte som på till exempel Bali, Indonesien, där den innan man hunnit anpassa sig nästan kväver en. Under vår vecka varierade temperaturen kanske mellan 27 och 32°C. Gambia ligger på 13 grader nord om ekvatorn. Alltså 13/90-delar upp till nordpolen. Stockholm, som referens ligger på breddgrad 59.

Vi hade tur med rummet och fick det finaste hotellet – Combo beach hotel – av de tre som människor som kom med samma plan som vi, med Ving, bodde på – åtmistone om man ser till naturen på hotellet, som var helt fantastiskt. Som att bo i sin egen botaniska trädgård. Vi blev givetvis bundisar med chefsträdgårdsmästaren och saknade inte fröer och plantor att försöka driva upp här hemma i Sverige när vi åkte.
Med ospecificerat hotell fick vi ett något enklare rum, utan till exempel kylskåp. Funkade hur bra som helst ändå. Resebolaget erbjöd – för cirka 800 kronor – en garanti att vi skulle få bo på samma rum hela veckan. Vi tackade nej till det. Gick bra ändå. Förmodligen ganska ovanligt att man behöver byta, om det inte är verklig högsäsong. De vill bara tjäna några extra slantar på ens osäkerhet.

Vy mellan två av de fyra trevåningshuslängorna på Combo Beach Hotel i området Kotu, strax väster om största staden/marknaden Serrekunda. Hotellet ligger i direkt anslutning till stranden och vi fann inte anledning att besöka någon annan strand.

Det ska sägas med en gång, Gambianerna är inte blyga och tillbakadragna. Alls icke. Men de är trevliga och det är säkert att vistas i landet. Alla är medvetna om turismens betydelse för landet begynnande välstånd. Samtidigt är det fattigt, och turisterna framstår som rika, även när så inte är fallet.

Första dagen kommer därför mängder av personer och försöker sälja varor och tjänster. Att bli några turisters privata guide för en utflykt kan vara en mycket lönsam affär. Vi valde, även om det inte var enkelt, att ta oss runt på egen hand de första dagarna. Inte minst för att de paketutflykter som erbjöds av mer eller mindre officiella guider, oftast var så omfattande. Man vill ju onekligen kunna slappa på stranden också.

För den artige svensken gäller det alltså att kunna säga nej – vänligt men bestämt. Annars ägnar man hela resan åt att samtala med personer som vill ta del av ens (i vårt fall ändliga) rikedomar. ”Nej” och ett visst ointresse är vad som gäller. Runt hotellet håller de lokala affärsidkarna dock koll på dig och när du visat att du vet vad du gör, lättar ”trycket” en aning.

Jag, som har besökt Asien och sett kommersen där, hade fortfarande vissa problem med en del av ”utflyktsguidernas” påstridighet. Personal space är inte ett heligt uttryck i Gambia.

På tredje dagen träffade vi en kille som vi tyckte att det var mera avslappnat och hänga med och bad honom ordna en utflykt till ett naturreservat (Abuko nature reserve) och mangroveträsken (Lamin lodge). Det blev lyckat. Inte minst för att vi med privat guide fick se en hel del ”bakom kulisserna”.

Det bor 1,6 miljoner människor i Gambia. Det finns inte lika många jobb. Och inte alla barn tycks gå i skola. För det hängs runt en hel del på gator och torg.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Vår guide Assan och ett jävulskt stort baobab-träd.

Kvinnor, och bara kvinnor (och några spädbarn), på risfält runt mangroveträsken.

Hyfsat fattig (ändå riktiga hus) gata med svenskt fotbollshjärta.

Fiskeby mellan Bakau och Fajara.

Ljuvligt strandhäng även vid ebb.

En till bild från (den konstbevattnade) regnskogen på Combo Beach Hotel.

Gambia på Afrikas västkust, från översikt till detalj av hotellet. (Kartor från Google earth, iphoneversionen. Klicka för att se något!)

Kanske kommer jag på mer att skriva, då lägger jag till det här. Annars går det bra att fråga i kommentarerna så svarar jag så gott jag kan. Kanske kommer det ett till inlägg, med lite mer av en berättelse. (Se även tidigare inlägg, bild från Katchikali sacred crocodile pool.)

/P

Annonser

3 kommentarer

Filed under Resor till spännande platser

3 responses to “Charter till Gambia (ett guide-, bild- och faktainlägg)

  1. Pingback: Fler bilder från Gambia « Pelletsmaskinen

  2. Inga intryck av den manliga prostitutionen? Brukar vara förstagångsbesökares bestående minne, and not in a good way. Om man inte är medelålders ensamresande tant möjligtvis.
    Min strategi ang hustlers, väskbärare, guider etc är att haffa första bästa lokalperson som ser hyfsat pålitlig ut. Då jagar den personen bort övriga som vill åt en. Så kan man behålla den personen så länge man behöver. Very colonial, men effektivt och lönsamt både för en själv och för den person man anlitat. Ändå är Kotu/Serrekunda/Banjul a piece of cake jmf med t ex Marrakech där hustlers inte bara är påträngande utan också otrevliga och possibly dangerous. Göva sugen jag blir på att åka nu! Älska Afrika, hela Afrika. Prova Senegal nästa gång, inte lika kolonialt som Gambia men samma natur. (Kolonialt as in ”vite mannen kommer och bestämmer”, alltså.)

    • pelletsmaskinen

      Jodå, unga män med äldre turistdam sågs ju till lite här och var, men med tanke på att det ofta är det första man får höra när man berättar om Gambia, ville jag verkligen tona ner det. För något problem upplevde varken jag eller Karin det som.
      Dessutom tror jag att fenomenet blir mindre och mindre vanligt, åtminstone procentuellt – sett ur turistsynvinkel – i och med att landet går mot ökad välfärd.
      Man snackade ju med ett antal killar som under en period bott i Sverige. Syftet var inte oklart.

      Håller helt med dig angående att hitta någon sympatisk lokal person som privatguide. Funkade perfekt för oss och gissningsvis hjälpte han oss hitta så mycket billigare utflyktsmål/mat/shopping, att han nog tjänade in sin egen ”lön”.
      Jag besökte Marocko och Marrakech när jag var runt tio och minns det precis som du beskriver det, som ganska mad.
      Kommer lätt att åka tillbaka till Afrika fler gånger, troligtvis också Gambia, men i så fall inte bara sol- och badtur utan även en mera ”kulturell” resa längre in i landet. /P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s