Igår var det sagostund för alla barnen

Så kom det sig en kväll att han satt på balkongen. Stjärnorna hade just tänts av herren Gud. Trodde vissa. (De hade ordentligt fel.)

Sommaren hade gått och lagt sig i sitt ide. Men det var ingen idé att klaga. Om bara sex månader skulle värmen återvända.

Inne stod teven på på ljudlöst. Den visade skräp och skulle fortsätta att göra så. Kanske för evigt.

Med teven i sitt sällskap hade de i alla fall något att tala om, människorna. En förenande, fördummande kraft – bättre än Huxleys soma.

Regnet smattrade behagligt mot det kalla balkongräcket och han tänkte på Döden. Den filuren vore det trevligt att få träffa en dag.

Men han hann inte så långt i sin tankebana innan han fick sig en god portion ont i huvudet. Han hade dock redan dragits in i spindelnätet.

I fjärran hägrade den befriande duschen. Med dess hjälp skulle spindeln snabbt spolas bort. Få solen att stiga upp och torka bort allt regn.

Allt kändes redan mycket bättre. Dumdristigt! Men sant.

Innan det ens hunnit klarna tornade molen åter upp sig vid horisonten. Obarmhärtiga, dödsföraktande. Utan hänsyn till den lilla människan.

Nästan elakt var det. Likväl till yttermera visso sant. Sådant var livet.

Godafton.

/P

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livet, upp- och nergångar, Språk eller festligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s