Så här gick det till när jag sprejmålade E4:an halvvägs till Göteborg

Kan jag ha varit tjugo? Jag vet inte så noga. Men vi säger 20. Det är en jämn och bra siffra. Det var i alla fall för mycket länge sedan.

Jag var fattig. Och ganska snål. En hyfsad kombo.

I vilket fall. På semester skulle jag. Och om man kommer från Västerbotten betyder semester söderut. I alla fall om man är 20. Idag hade jag nog kunnat tänka mig fjällvärlden också. Med då, söderut, utan tvekan. Varmare, coolare och okända lekkamrater. Således begav jag mig med tummen i högsta hugg ut på liftarturné.

Till Stockholm gick det utmärkt och där träffade jag min låtsasstorasyster som jag lärt känna i leksaksbutiken jag jobbade i under gymnasiet. Sedan skulle jag vidare till Göteborg. Stora städer, check, check. (Alltså stora då i jämförelse. Idag kan jag tveka.)

Men att lifta ut från Stockholm är inte det enklaste. Ställer man sig på Hornsgatan finns det en avsevärd risk att man får – rätt tveksamt om man får det över huvud taget – lift till Hornstull, tre tunnelbanestationer bort. Åker man ut till Norsborg ser vägarna ut som, just det, motorvägar. Där får bilar inte stanna.

Lösningen, hade jag fått tips om, skulle vara att man åkte till en stor lastbilsterminal sjukt tidigt på morgonen och gick och knackade hytt. Man frågade helt enkelt vart de skulle och om man fick åka med. Gott så.

Väl på plats – kan det ha varit i Årsta eller Västberga industriområde? – klockan var väl runt sju, visade det sig att alla lastbilar var rätt svåra att hitta. De var helt enkelt inte där. Antingen var det för sent, eller för tidigt, eller söndag eller nåt. Inte en bil i syne i alla fall.

Men skam den som, som det heter, ger sig. Jag promenerade lugnt vidare västerut längs E4:an. Alltid händer det något, tänkte väl jag (det brukade göra det i mitt liv.) Och visst, efter någon timme hittade jag en lastbil parkerad vid en mack. Knack, knack.

Den glade holländaren i hytten visade sig mycket riktigt vara på väg till Göteborg och att jag skulle med, det var det inget snack om. Upp och hoppa, här ska åkas lastbil!

Till saken hör att jag nog väckt den käcke holländske lastbilschauffören. Så så snart vi kommit ut på motorvägen bad han mig ta fram ett fyrkantigt paket ur handskfacket. Just precis, spritköket. Han packade upp och ställde köket framför ratten och fjuttade på. Styrde gjorde han med armbågarna.

Efter kanske kvarten hade vi kaffe och jag delade frikostigt med mig av min matsäck, några trista smörgåsar.

Men som ni förstår slutar inte historien där. Vår chaufför var ju ändå från Holland. Direkt efter bad han mig således ta fram ett annat litet packet ur handskfacket och så, återigen med armbågarna på ratten, satte sig vår vän att mecka spliff. Jo då.

– Du … brukar du röka gräs när du kör, är inte det dumt, undrade en försynt jag.

– Struntsnack, det skärper sinnet. Det finns de som dricker medan de kör. Det är dumt. Då kör man vingligt.

Visst, visst, tänkte jag och när han efter några bloss erbjöd mig den magiska cigaretten drog jag, som vid den tiden inte ens rökte vanliga cigaretter, lite försiktigt in lite rök och räckte tillbaka. Man ville ju inte vara oartig.

Efter en stund var det min tur igen och eftersom jag inte kände någon skillnad tänkte jag att sure boy, jag är inte den som är den när det bjuds.

Cirka sju minuter senare började världen att snurra. Baklänges. Och inte på något roligt tivolisätt. Nej du. Snarast på det ondskefulla ”nu störtar vi”-sättet. Lite så där som när man är liten och har feber och världen bakom pannbenet inte vill stå stilla utan bara accellererar snabbare och snabbare. Mot döden. Tror man.

– Öh, du, kan vi stanna här lite?

– Nej, man får inte stanna på motorvägen. Ta en klunk vatten.

Varvid den rätt omtöcknade Pelletsmaskinen, 20 år gammal, stillsamt vevar ner rutan och utan överdrift kaskadspyr på en bil i körfältet bredvid. Där fick du, liksom.

Kanske 30 minuter senare – eller vad vet jag, det kan ha varit en minut – lyckades min nya holländske vän så äntligen hitta en avfartsväg och släppa av mig vid vägrenen.

– Tack för skjutsen, mumlande, troligtvis, jag.

Det ryktades att polisen senare satte upp varningsskyltar för halka på just den vägsträckan. Eller fan, det gjorde det ju inte. Nu ljög jag.

Halkigt torde det i alla fall ha varit. Och luktat lite dåligt. I minst tre kilometer.

/P
___
PS. Den 27 oktober har jag beslutat mig för att, återigen, sluta röka. Cigaretter.

Annonser

15 kommentarer

Filed under Livet, upp- och nergångar, Sluta röka

15 responses to “Så här gick det till när jag sprejmålade E4:an halvvägs till Göteborg

  1. Hellre en dålig drogupplevelse direkt än många bra först, sägs det.

    Lycka till med sluta-rökandet. Och för all del, förklara inte hur du kom fram till 27 oktober som startdatum. 😉

    • pelletsmaskinen

      Precis. Hash och gräs står inte högt i kurs i min bok.

      Jag slutade röka den 27 april förra gången. Det höll i lite över två månader. /P

  2. Victoria

    När världen började snurra började jag skratta. En väldigt underhållande berättelse som framkallar märkliga bilder.

    • pelletsmaskinen

      Tack, Victoria. När världen snurrade som värst höll jag mig för skratt. Lovar. Men idag tycker jag också att det är rätt festligt. /P

  3. Nu undrar jag ju förstås om du nånsin kom fram till Gbg?

    • pelletsmaskinen

      Ja just ja, det glömde jag skriva. Efter några timmar mådde jag åter som en prins och kunde fortsätta min färd. Jag var i Göteborg före solens nedgång. /P

  4. Jojje

    Jag ser annars fram mot den historien där vi skruvar ner alla skyltar det står Umeå camping på och tar med till Hultsfred. Efter månader av att inga turister hittar till campingen lyfter VK frågan och Kommunen får stå till svars.

    • pelletsmaskinen

      Hoho, den hade jag glömt. Undrar om någon har kvar tidningsklippet, Johan? Det måste ha varit 1992, före internet. Alla brott före internet torde vara preskriberade nu. Var du till exempel med? /P

      • Jojje

        Japp, det var du och jag och symaskinen efter mörkrets inbrott.

        • pelletsmaskinen

          Jag tror att jag nu i efterhand förstår varför vi valde att göra dådet i mörker. ”U m e å c a m p i n g”, ändå elva bokstäver. Skylten måste ha varit 2,5 meter lång. Gick inte direkt ner i handväskan. /P

  5. jag tycker att 27:e oktober är alldeleS för Långt bort jU. försTår inte vAd det äR fÖr fel med att avverKa ciggisarna idAg… NU…

    • pelletsmaskinen

      Jag har noterat din oförmåga att förstå problematiken kring att sluta med vissa missbruk, ja 🙂
      Man måste helt enkelt försöka maximera sina chanser att lyckas. Speciellt om man tillhör ”den pendlande delen av befolkningen”, och kombinerar med beroendeproblematik.*

      /P

      *De som tex kan bli beroende av att diska, eller annat.

  6. *oförmögen* hahaha

    Fast jag har enorma problem med mitt eget ”beroende”, så jag uppskattar att inga referenser till sten och glashus är gjorda.

    Men jag hejar på dig!

  7. Blingbling

    Jag borde lifta lite oftare HAHA. Hmm nä skoja.
    Kul historia!

    • pelletsmaskinen

      Lifta är ju skitskoj! Men det känns som en sak som bara var okej när man var ung. Lite synd. Jag har minst två till bra liftarhistorier. Återinför liftarkulturen! /P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s