Det här har jag varit inne på tidigare.
Jag: Du känns ju sund och ordentlig, som en person som tar hand om sig själv. Du kanske inte har världens mest regelbundna matvanor och kanske borde träna lite oftare, men annars …
(De positiva aspekterna av träning består i mina ögon i första hand av: Bättre kondition, bättre blodcirkulation, högre dos endorfiner i hjärnan och förbättrat allmäntillsånd samt levnadsutsikter. I andra hand av: Större muskelmassa, mer kontroll över kroppen, koordination, etc. I tredje hand av: Stiligare siluett.)
Reaktionen: Va, tycker du att jag är tjock!!?&&%#
(Kan du gissa könet på den tilltalade?)
Puh.
Vilket såklart leder mig in på nästa ämne: Skriva vs. tala. När man skriver kan man tänka igenom sina formuleringar. Omforma, förbättra. Täcka upp vinklar som kan ha varit oavsiktliga. Precisera.
Det är svårare i tal. Vilket gör att en person som jag, vars främsta egenskap kanske inte är censur eller att hålla igen, då och då hamnar i knipa.
Jag borde bli bättre på att knipa. Käft.
/P
Pelletsmaskinen 
Säg det där till mig, och du får förväntad reaktion.
Så det var inte dig jag sade det till? Då vet jag inte. Hm hm? (Eller ärligt, historien är redigt tillspetsad. Konversationen var längre och orden andra och personen som svarade var medveten om problematiken och gjorde diverse metakommentarer, vilka så klart inte kom med …) /P
Det var det säkert! Jag har fått den ett antal gånger (vafan!) och reaktionen från min sida är nog alltid densamma.
Det var inte till dig. Jag vet så klart vem det var till. Skulle jag för övrigt kalla dig ”sund och ordentlig”? Du är väl mera … som jag? 🙂 /P
Sant. Det skulle du aldrig, aldrig göra.
Jag menar, skulle vi ens vara vänner om du kvalade in i den kategorin? Då skulle jag ju lika gärna kunna vara vän med H.K.H. Kronprinsessan Victoria. /P