En fin berättelse med ett fel

Sitter och tittar ut från balkongen. Nere i vattnet, lite för långt borta för att det som kallas blotta ögat ska ha en riktigt detaljerad chans, ser jag min båt guppa lite lätt. Om man tar fram kikaren kan man se vattenlinjen. Det vita strecket som separerar botten från fribordet, båtens ”väggar” ovan vatten.

Kanske var min bästa sommar någonsin just där, för ett år sedan. På dagarna drog vi ihop små gäng som kom och fikade eller målade och slipade lite, i början av sommaren. Båten skulle ju bli fin. Senare under sommaren badade vi mest. Eller satt på bryggan i solnedgången och drack rosé. Om vi inte var ute och tog en tur.

Jag gjorde två längre turen och två helgutflykter. Under dem sov vi förstås över på Plugg, som båten heter – Stockholms skärgårds tveklöst långsammaste seglare.

Allt var ganska härligt. Men har ni noterat att det är något fel med den här berättelsen? Det är inte ofta jag vaknar med känslan vemod. Den finns på repertoaren, men är som sagt inte den vanligaste. Och det som är felet med berättelsen, är givetvis pronomenet vi.

/P
___

Nu ska jag snart få en 1,5-åring på halsen och åka och titta på stora och snabba båtar, med segel högre än trippla Pluggs.

Annonser

1 kommentar

Filed under Romans

One response to “En fin berättelse med ett fel

  1. Det blev en klump i halsen av det här inlägget. Jag sväljer och sväljer och så hamnar den som en liten klump i magen istället. Känner igen mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s