Värd att må bra, till och med lilla jag, tycker jag!

Nu ska här talas klarspråk.

Som framgick av tillägget till inlägget ”Rädsla och annat som vi snabbt förtränger. Alla överens?”, nästan längst ner, skulle jag alltså ha träffat en psykolog för att få veta hur hon (och den samlade gruppen på den mottagningen), bäst trodde att jag kunde få hjälp. Tyvärr blev det inte så, på grund av sjukdom. Då hade jag väntat nästan tre veckor på att få träffa henne.

Jag har alltså gått på en grundlig psykologisk utredning för att ta reda på vari mina (eventuella och eventuellt åtgärdbara) problem består och huruvida ”samhället” kan tilldela mig ett mera långvarigt samtalsstöd, eller annan ”behandling”. Denna utredning har pågått under ett antal månader. (Jag har hintat om den här (9 mars), här (9 mars), här (25 mars)  och här (21 april).)

I morse ringde psykologen för att boka en ny tid efter att hon åter blivit frisk. Och precis som man kunde ana: Det blir EFTER SEMESTERN det! Japp, ytterligare fyra veckors väntan. Det sänkte mig totalt (som framgått av de två senaste inläggen). Och det är alltså bara för att kunna få ett besked om jag eventuellt kan få någon ytterligare hjälp.

Vad tror ni, generellt kära läsare, generellt, att jag tycker om att vänta? Exakt, inte riktigt min kopp te. Inte alls min väska. Helt enkelt inte min grej. På vänta säger jag blä.

Och om jag får gissa kommer ”domen” ändå att bli nej; ”Alltför välfungerande. Inte nog skadad.” Men vi får se.

Nu tycker jag att du går och kokar dig en riktigt god kopp te. Ta gärna lite honung i.

/P

Annonser

9 kommentarer

Filed under Livet, upp- och nergångar

9 responses to “Värd att må bra, till och med lilla jag, tycker jag!

  1. Det var väl själva faan. Men jag fattar inte, eftersom du skulle fått ha mötet i torsdags så har de ju redan bestämt sig? Am I right!? Varför ska du behöva vänta då?

    • pelletsmaskinen

      Så kan man tycka, Elvira. Samtidigt förstår jag att detta inte är något att ta lätt på; Ett besked som man kan meddela per brev eller över telefon. Sådant finns det säkert till och med lag på. Vad skulle till exempel hända om någon fick beskedet ”nix pix”, och sedan bestämde sig för att … (you know what)? /P

  2. smallcakes

    Fy fan alltså. Helt värt. Psykologen som jag blev remitterad till från min läkare var en katastrof. Hon tyckte ABSOLUT och VERKLIGEN att jag borde gå i gruppterapi. Men jag fick ordna det själv. När jag frågade om jag inte kunde komma tillbaks och prata med henne åtminstone en gång till, sa hon typ ”Nej, det är ingen idé. Kolla den här på den här hemsidan och leta upp en gruppterapeut. Hejdå.”
    Tack för ingenting liksom. Jag grät när jag gick därifrån.
    /K

    • pelletsmaskinen

      Nu är detta inte min första historia på området, så jag kan inte säga hur jag skulle reagerat annars. Men om det du beskriver skulle hända mig nu, är jag inte helt säker på att jag skulle ta det speciellt ”lightly”. Det låter inte som professionell vård. /P

  3. Modig du är. Kram och lycka till på resan.

  4. Pingback: Till slut inföll så igår tisdag 21 juli, en dag med hård vind och mycket växlande väder i Stockholmstrakten « Pelletsmaskinen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s