Jag

Lilla jag

Lilla jag

Välkommen!

Du förstår nästan inte hur trevligt jag tycker att det är att du är här och läser min nya, lite finare blogg. Nu utan störande annonser! (I alla fall nästan, ordpressarna varnade för att det kan förekomma.)

Jag heter Per och så heter jag Åström i efternamn. Det gör runt 8000 andra i Sverige också. Heter Åström i efternamn alltså. De flesta av oss torde härstamma norrifrån. Det är nämligen ett mycket vanligare efternamn där.

Jag är 35 år på pappret men inte riktigt där än i verkligheten, vare sig mentalt eller livsstilsmässigt. Jag har till exempel aldrig haft ett fast jobb i hela mitt liv. Där fick du, din lilla svenne!

Så vad gör jag då, kanske du lite nyktert undrar. Jo, så här. Jag utbildade mig till förläst humaniorajävel på tre fyra olika svenska universitet tills jag var typ 25 och kom på att … men du, nu är det ju dags att bli något!

Så då sökte jag till journalisthögskola och så gjorde jag det i ett år. Sedan har jag lallat runt på diverse ställen. Under en fyraårsperiod nånting frilansade jag som redaktör. Det är ganska ovanligt. Gjorde typ företags- och organsiationsmagasin. En del om resor, en del om it och teknik och en del om funktionshinder. Det passade mig som guldfisken i akvariet att syssla med massor med olika. Det är liksom jag det, massor med olika. Gärna huller om buller.

Men så en dag kunde jag inte skriva längre. Det gick bara inte. Om deadline var 09.00 en morgon hände det att jag började skriva vid femsnåret. Vissa saker gick lättare än andra att skriva. Korta roliga notiser och längre lite friare reportage gick hejdundrande. Nyhetstexter och ”standardartiklar” däremot, gick fan i mig knappt alls.

Allt annat som hade med redaktörssysslorna (utom att hantera fakturering från frilansar och sådant, blää!) var fortfarande kul. Styra upp reportage, kontakta skribenter och fotografer, planera och bolla idéer med formfolk. Redigera andras texter. Allt det var topp. Men till slut gick det inte mera. Det fanns alltid någon text kvar som man inte hade råd att ”lägga ut”, alltid någon skitutfyllnadstext man var tvungen att göra själv (oftast typ fyra fem stycker per nummer dessutom!) Så jag bestämde mig för att göra något annat.

Nu arbetar jag som magasinslayoutare istället. Fortfarande journalistik men en helt annan sida. Jag är långt ifrån fullärd formmässigt men jag jobbar på det. Snabb är jag i alla fall. Mitt första jobb som redigerare (som layoutarna kallas på nyhetstidningar), under tiden jag fortfarande pluggade, var på Dagbladet i Sundsvall. En liten redaktion där tempot inte var att leka med. Kan jag lova.

Typ så, där har du mitt proffsliv.

Annars då? Jo, men tackar som frågar, jag gnolar på med mitt. Jag brukar säga att jag är bredast i Sverige på att vara smal. Om ni hajjar? Jag älskar massor av saker: Litteraturochfilmochalltdetdärvanliganivet, partaj, frilufsliv, påta med blommor, fotografera (en del även i jobbet), segla, inredning och design. Och så musik. En gång till: Musik! Men det är inte Britta Spjut jag gillar mest, snarare obskyra punkband som fenomenala Crime (San Fransiscos sjuttiotalsstorheter – hör låten Murder by guitar!)

Och så älskar jag att vara med i ett sammanhang. Ha vänner, dela intressen, skämta med människor (jo fan, jag är den där tomten som springer omkring i korridorerna på jobbet och lär känna varenda kotte.)

Min förra blogg – varifrån alla inlägg före det här kommer – startade jag några månader efter att det tagit slut med den tjej som jag hade planerat att … (nix, det gick inte att fullfölja den meningen. Vi pratar om något annat va?)

Till saken hör kanske att jag inte alltid mår så bra. Man kan säga att jag pendlar lite i humöret ibland. Men jag jobbar på att vända den här skutan, så att den alltid ska kunna ha styrfart upp mot vinden. Jag tror att jag lyckas till slut.

Nu är bara frågan, är min blogg en enda stor kontaktannons från ett uppmärksamhetskrävande litet barn eller har jag något av värde att tillföra världen? Jag vet verkligen inte.

Jag är inte riktigt klar med utseendet ännu, men jag är ganska nöjd med hur det ser ut hittills. På köpet lyckades jag i alla fall lära mig lite css.

Hoppas du känner för att läsa vidare nu, efter den här vansinniga harangen.

Ta dig i kragen och le mot kameran nu, Per!

Kramarna! /P

___

PS. Jag kommer successivt att flytta kommentarerna manuellt från gamla bloggen och hit. Samt skriva att jag gjort så. DS.

PS2. (090809) Det är inte helt säkert att jag kommer att orka flytta kommentarerna. Vi får se. DS.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Livet, upp- och nergångar

10 responses to “Jag

  1. Stiligt! Och du.. klart du lyckas.
    Tillväxt –jag såg allt grafen.

  2. pelletsmaskinen

    Tack Blingbling (känns lite konstigt att inte skriva ditt namn när jag vet det, men vi kör så här.) Och japp, jag SKA fan lyckas.

    /P

  3. Så trevligt att både få se dig och få läsa om dig!
    Även jag såg grafen, gratulerar!
    🙂

  4. Gillar den nya bloggen skarpt. Har inte hunnit varken läsa eller skriva själv så mycket sen lilla Laban tittat fram. Kram.

    Jag älskar också att vara i ett sammanhang, har bara inte förstått eller kunnat formulera det förrän nu.

  5. pelletsmaskinen

    Nina: Trevligt att ha dig här. Du har ju märkt att jag tittar in hos dig i bland. /P

    Anna: Tack. Jag tycker att det är fascinerande att du överhuvud taget har tid att titta in på internet ibland. Nu ska jag snart samla mod till mig och läsa vad du skrivit på sistone. Jag gillar när det går bra, och blir ledsen när det går dåligt på din blogg. Väldigt ledsen. /P

  6. Tackar, jodå det har jag märkt.
    🙂

  7. whuut har du jobbat på dagbladet i sundsvall? bomb ju. det borde vi pratat om igår.

    • pelletsmaskinen

      Vadå, har du också kopplingar dit?

      För mig rörde sig alltså om praktikplats på kanske … *fan ingen aning längre* … sex veckor, samt extrainhopp enstaka dagar. Men det var grymt. Stressigt. /P

      • Nää men jag är ju från Sundsvall så det var skoj på det sättet. Dagbladet är ju den hånade lilltidningen på orten trots att ST är lika lam. Därför var det kul att få beskrivningen att det var stressigt. Man hade trott det skulle vara en slö arbetsplats.

        • pelletsmaskinen

          Aha, då förstår jag, du är Sundsvallsson! Ja, Dagbladet kan vara lite hunsad, men de gör ett gediget journalistjobb, tycker jag (men fan vilken ful och omodern logga de har!) Och lita på mig, du, de är inte många där på kvällarna! /P

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s