Att bryta dysfunktionella mönster


In flames, Arvikafestivalen 2007.                                   (©Pelletsmaskinen, länka åtminstone!)

Ibland när det inte riktigt blir som man vill, måste man ta till lite okonventionella metoder. Speciellt om man är en nördig popkille. Då brukar jag slå på sju minuter Dragonforce Throught the fire and flames (2006). Nu fanns ju inte den på Spotify så det fick bli mera klassiska Angel of Death med Slayer (1986) följt av Dimmu Borgirs Master of Disharmony (<–Ärligt, ingen lek, 1997), Disconnected med In Flames (2008) och Funeral in Carpathia med Cradle of filth (1997). Och jadada – funkade idag med!
Men passa er för att titta på skivorna. Estetiskt folkmord.

/P
___
Hm, kan 1997 vara mitt favoritmetallår?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s