Du behöver inte komma hit, jag har glass

Jag har bitti suuk. Å eftersom jag är (nån typ av) man får jag börja tala som ett barn och tycka synd synd mig själv. Men jag har glass hemma, så det är bara synd synd om mig, jag kommer bara kanske att dö; "Lite feber på pannan har väl ingen dött av!"
What? Finns det någon annat här, någon jag inte kan se eller ta på?
"Det ska fan vara diskat när jag kommer hem, det klarar du!" "Ligg nu inte bara i sängen och åma dig hela dagen, jag kommer vid halv sju och då ska middagen stå på bordet!" "Det har inte blivit städat i linneskåpet på flera år, och det är banne mig inte min tur, bara så att du vet, om du skulle få lite (*ironiskt och nedlåtande tonfall här*) ‘tid och ork över’, (*totalt irrationellt byte av tonfall till okontrollerad hatisk ilska nu*) din lilla ynkrygg, ditt mähä, lismande ögontjänare!"
Vem är det som dyker upp mitt i texten och börjar komma med massa förmaningar och avslutar alla meningar med utropstecken? Mamma? En flickvän? Min fru? Luther? Molgan? Jag fattar intet. Men kom igen, jag är sjuk!
Ni behöver alltså inte komma hit och trösta, jag har som sagt glass, men ni får om ni vill.

/P

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livet, upp- och nergångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s