Viktor och Jag

Den här tiden på dygnet är konstig konstig. Eller, parafraserat: Om det är söndag är sju för tidigt. Det är det.
Endast mormödrarna är vakna. Midvinternattens köld, som aldrig blev speciellt hård i år, har fått ge vika för mera rimliga åtta grader, sju på morgonen. Per går och hämtar kaffe.
Alla sova, fast numera bor ganska få på enslig gård, det flesta – över 50 procent av jordens befolkning om jag inte minns fel – bor i stora städer. Stockholm är en på världskartan ganska liten stad. Inte bland de tre hundra största.
Snön, stjärnorna och molnen, som ska synas ungefär här, finns inte. Inte heller granar och tallar (sluta kalla dem för fur, jag känner igen en spade när jag ser en spade!)
Istället lyser solen och Essingeleden bullrar som vanligt. Oförtrutet vidare. Tut tut, säger bilarna när de stockar sig.
Min motsvarighet till ladugårdsdörren, båtklubbens gallergrind, är bred nog för en kranbil som kommer om tio minuter. Alltså måste jag kila.

/P

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s