En wannabe hipster gubbungdom går omkring och fnissar för sig själv

Nu vill jag säga massor med saker på en gång. Ska försöka bryta ner det.

Musik – en diskret revolution som ger smygbooner.
Engelska draken The Guardian har satt samman en lista med 1000 låtar man inte får missa. Den är uppdelad i sju underavdelningar:
Kärlek (briljant, så klart!)
Hjärta/smärta (en given kategori för mig va? Jodå, men mycket är lite för välkänt.)
Människor och platser (har inte hunnit kika så mycket.)
Sex (kanske inte riktigt porno enough för en eklektiker som jag.)
Protestlåtar (lysande, mycket magi som jag missat.)
Livet och döden (den här kategorin satte de samma bara för att jag bad dem. Googla megalomani.)
Partylåtar (alldeles för välkända grejer överlag, inte så spännande.)

Så långt allt gott och väl. Det nya, som inte känns 1996, är ju förstås att de flesta låtar har en direktlänk till Spotify.
Just detta, att peka direkt på lyssningsbar musik är senaste halvårets största revolution.
Visst, vi har hört alla låtar vi velat tidigare också, ni vet hur. Men det har varit olagligt att peka direkt på dem. Åtminstone i ett format som inte varit direkt plågsamt (typ youtube eller last.fm.) Alltså har det bara skett i privata, slutna nätverk. Nu kan helt plötsligt en av världens mest kända tidningar plocka fram sina muskler och visa var skåpet ska stå. Ganska mycket bättre än någon 17-åring på undergroundrussia.ru någonsin kunnat göra.

Spotify och Sverige – en dubbelvolt med halv skruv.
Vill ju inte vara nationalist, men visst blir man lite smygstolt. Jag tror att Spotify-utvecklarna befinner sig bara ett steg bort från min närmaste bekantskapskrets, så jag kan hälsa direkt – bra jobbat flickor och pojkar!

Gårdagen – ett tack från kroppen, världens kortaste restaurangrecension och ba så sjukt mycket mys.
I går var den enskilt bästa dag jag upplevt sedan det tog slut med Lisa den 7 november. Solen lyste, jag träffade min tidigare bästa tjejkompis S (internetblyg!) och promenerade halva Söder runt.
På väg att träffa henne gick jag över Västerbron och kände hur en oprovocerad, bubblande glädje höll på att ta över min kropp. Allt kändes bara så toppen. Måste ha sett ganska fånigt ut med en wannabe hipster gubbungdom som går omkring för sig själv och fnissar. Men det bjuder vi på.

Jag tror att rökningen är förklaringen till lyckan. Alltså icke-rökningen. Nu har jag inte rökt på 9 dagar 12 timmar och 50 minuter. Jag tror att min kropp tackar mig genom att skänka lite glädje till en behövande.

Efter att jag kramat S bye bye, träffade jag mysgänget för dubbelt parkhäng med mellanliggande uterestaurangbesök. Maten på Mississippi in var toppen, men servicen numera så dålig att man inte stod ut. Trist att se ett ställe man älskade för typ två år sedan gone down. Dit går jag inte igen.
Sedan drack vi öl och lite vin och en blå fisken (ja, mera godisshots för gamlingarna!) och så var jag ändå hemma klockan halv tolv. Oslagbart.

/P

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Sluta röka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s