Pelletsmaskinen skriver toklångt om trista sysslor som att städa. Det verkar som att han försöker övertyga sig själv

Jag har bestämt mig för att bli pedant. Igen. Jodå, det går faktiskt. Man börjar med att tvångsmässigt bädda sängen varje morgon. Före man ens fått i sig kaffet.
Men det viktiga är inte själva städpysslandet, det viktiga är inställningen. Man ska se diskandet som en terapeutiskt lugn stund för sig själv. Egentid. En tid då ingenting får komma ivägen. Man unnar sig.
Man börjar se på alla vardagens göromål som vore man en butler i sitt eget liv. Någon som gör att allt blir extra lyxigt.
Vare sig det behövs eller ej, putsar man var dag sina skor. Med minst två borstar och en putsduk. Ur den fina skoputsarlådan (japp, jag har kvar den från förra gången jag hade pedantryck.)
Till blommorna använder man en liten sprejflaska, gärna i silver från sent 1800-tal (nej, tyvärr, äger ingen sådan). Så går man en tur runt i lägenheten på en exakt tid varje dag och tar hand om något levande som verkligen behöver en. Se så gröna bladen blir!
Badlakanen viker man ihop på exakt samma sätt hela tiden, och hänger över handdukstorken (nix, saknar!). Det är extremt viktigt att badlakanen matchar badrumsinredningen. För den rätta lyxkänslan.
När man hållt på ett tag får dessa pedantinslag i ens liv värde i sig själva. Per se.

Tyvärr finns det några hinder för mig innan jag kan komma igång. Hinder som gjorde att pedanteriet försvann för en tid sedan.
Man måste ha lite yta. Varje pryl måste ha sin bestämda plats.
Som det ser ut för mig just nu, är det två saker som måste åtgärdas. Några av mina blommor måste bort; 23 växter på 34 kvadrat får helt enkelt inte plats.
Och så toalettstolen. Den extra. Som jag hittade på gatan. Den har stått i ett hörn av badrummet i snart fyra månader. Upputsad (fan, borde skriva uppputsad, för jag älskar ju ord med tre p i rad) och rengjord med industristädarens galleri av syror och rengöringsmedel. Tanken var att jag skulle montera in den direkt efter att jag hade fått det nya tvättstället på plats (japp, jättestolt att jag fixade det, det var toksvårt att figurera ut hur blandaren satt fast. Ring mig om ni får problem.)
Tyvärr blev toalettstolen ett för stort jobb, i kombination med att jag inte var hundra procent nöjd med dess utseende (lite 80-talsform på vattenbehållaren.) Så hela badrumsrenoveringen – efter att jag bytt dörr, målat alla snickerier, bytt tvättställ och satt in ett fungerande lås – stupade på att det stod en halvful  toalettstol i ett hörn. Jag kunde inte njuta frukterna av mitt hårda arbete. Hela hemmafixarglädjen försvann. Jag hade helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. I badrummet.

Således: Om någon behöver en toalettstol – vit och fullt fungerande – eller vill adoptera några plantor, är det bara att höra av sig. På lördag börjar mitt nynya liv, då ryker grejorna. Den nya vågen av den nya vågen – pelletspedanten.

/P

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Livet, upp- och nergångar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s