Jag skäms över att jag ibland mår dåligt. Vad har jag för rätt? Och så tror jag att det kommer att göra mig ännu mera utanför. Att människor* ska ta avstånd från mig.
I kombination med en väldigt social personlighet med rätt omfattande bekräftelsebehov, leder det lätt till onda spiraler. Något som den här bloggposten såklart kommer att bidra ytterligare till.
Jag vill ju vara en glättig och rolig identitet här på www. Nu är det inte alltid så.
/P
___
(Läs också: Föregående inlägg, samt “Om att skämmas“)
*Rättat: Männsikor! Så ska det ju inte stå ju. Vilket har påtalats mig. Och det har jag skrivit om tidigare, förstås, se länk.
Ok, jag gör ett försök.
Det är alltså jag som kommenterat hos Elvira och ja, jag lyckades ta mig igenom hela din blogg utan att kommentera en enda gång.
Jag läser många bloggar men är dålig överlag på att kommentera. Det kändes enkelt hos Elvira. Här, av någon anledning, mycket svårare. Jag lovar att försöka bättra mig, om det är önskvärt såklart. Annars smyger jag gärna runt som tidigare och “tjuvläser” eftersom du är en briljant skribent.
Inläggen, som detta och andra som antagligen hamnar i kategorin “nergångar”, är de som jag fastnat allra mest för. Och så klart handlar det om igenkänning, det är skönt att veta att man inte är ensam.
Med det sagt hoppas jag att du snart mår bättre igen och försök lägga skammen där den hör hemma: på hyllan.
Nu gjorde du förmodligen min dag! Du är synnerligen välkommen att kommentera när du känner för det eller smyga omkring precis som du vill. Men efter att ha läst din kommentar finner jag det en anings anings helt totalt komplett lite galet obegripligt varför jag inte läser en blogg av just dig. /P
Pingback: Kåt, glad och tacksam « A beggar at the door of love
Pingback: Vad är jag värd? Och vad är jag rädd för? « Brev till mamma
Duu? Det är okej att du mår dåligt ibland. Vi tycker om dig ändå. Väldigt mycket. Glöm inte det.
Tack, Långstegar’n. Ska försöka komma ihåg. Men när det är som värst behövs, som vi alla vet, mer än bara bekräftelse. Men det hjälper … en bra jävla bit. /P (Och du, tack för bloggrulle!)